Transkriberad uppteckning

Det var en, som hade fått trollfrö och skulle så ut det, och då växte det upp en hel hoper jätte- ungar. Men hon högg huvudet av allihopa. Hon hade gått dit för tidigt. Det var en, som ledde en björn och skul- le till Göteborg, och så kom han till Snödala och ville låna hus där. Då sa husbonden, att det skulle haan gärna fått, men vi får inte själva bli inne jula natt. "Låt mig få stanna ändå", bad han, "jag ska inte röra någonting, bara jag får bli här." Så slog han fast björnen vi den en bänk och lade sig själv på bänken. Allra bäst som / han låg där, så kom det bergatroll in. "Här luktar krestet blo", sa de, och då morrade björnen. Så tog de till att koka och äta, och så kastade de en korv till björnen och sa: "Vette (= vill du) ha korv Kisa?" Men då morrade han igen och tog` et inte. Så när de hade ätit tog de fram och räknade pengar. Hade han nu kastat en fällekniv i, så hade han fått allihop. Men han släppte loss björnen, och då for trollen ut genom skorsten och lite varstans. Och på morgonen sa han till bonden, att en annan jul får de bli hemma. Då sa bonden att om det var sant skulle han få hundra kronor. Nästa år så kom bergatrolla och frågade om Kisa lever än. "Jaha," sa de "och om hon legat på omnen och kättlat sju kättslingar, som är värre än hon. "Aldri så blå, ja kommer där aldri majs", sa bergatrollen.