Transkriberad uppteckning

Olsson i Kalvhagen hade den första handels- boden i Botilsäter och där har det varit han- del alltsedan dess. Det var i min barndom som han började med handel. Handeln ha- de han i en mindre stuga, som reddes till butik. Denne Olsson hade en bror som var gårdfarihandlare. Han var ägare till den sto- ra gården Kalvhagen. Om han var av ortens folk eller inte vet jag inte. Det var gården som var den huvudsakliga sysselsättningen. Han började att ta hem litet varor av det nödvändigaste - socker, kaffe, tobak, sill, kryd- dor. Det var det allra nödvändigaste till att börja med. Det blev mer och mer varor i butiken undan för undan. - Någon föreningsbod / har inte funnit i socknen. - I denna första bod som jag minns fanns det både disk och hyllor. Disken var i fason som di de bruka ha nu för tiden. Han var väl inte så bred. Han var inte fullt en meter bred. Det var hyllor efter väggarna. På disken stod en våg och vikter till den. Det var en sådan där våg med två skålar av mässing. Hyl- lor fanns det ända upp till taket. De var efter väggarna innanför disken. Under dessa hyllor fanns det flera rader med lådor. I nedersta raden var det stora lådor. - Det var eldställning (kakelugn) på kontoret men inte i butiken. - Det var inte så noga med ordningen. Ibland stod silltunnan innanför disken. Det var ihoprört med allt möjligt. Och en fick inte vara så noga om det smakade litet sill av sockret som man köpte. Det blev inte så stor tvätt efter det han hade varit i silltunnan med händerna. Han doppade dem / i ett handfat med lortigt vatten, så gjorde han ett par torkande på en trasa. Detsam- ma var det, när fotogenet kom till handelsboden på 1880-talet. Då hade man kanske både fotogenfatet och silltunnan inne i butiken. Det blev lukt på varorna. - Till att lysa upp butiken med hängde en liten fotogenlampa i taket rätt över disken. Eljest så hade handlarn en lykta med talgljus att lysa med. Eller man hade ett ljus i handen. Någon vidare vär- me var det inte i butiken om vintern. Det fanns inte eldställning annat än på konto- ret. Och det eldades inte överdrivet där hel- ler. Det var så pass att inte varorna skul- le frysa. - Bobetjänten låg på kontoret. Där fanns en liggsoffa, ett bord och ett par sto- lar. På bordet låg böcker som krediten skrevs upp i. Bordet stod vid fönstret. Handlarn hade en bobetjänt. Ibland var hand- larn med själv i butiken och laga så att / kunderna fick sina varor. Före helgerna brukade han vara med och lämna ut varor. Denne handlare (Olsson) tog livet av sig. Han blev konstig. Om han hade gjort något förfång vet jag inte. Bobetjänten var inte från trakten. Han ville allt vara som lite dryg och fin, när han var ute bland de andra i socknen. Vid handelsboden fanns ett litet magasin. Där hade han brännvinstunnorna. För han sålde bränn- vin också. Det var en väldig brännvinshan- del. Di kom långt utifrån Näset och häm- tade brännvinstunnor. Värst var det till mid- sommar och lusse. Vid lussetiden kom de och köpte julbrännvinet. Somliga köpte hela kag- garna. Det fanns större och mindre kaggar. Bränn- vinet mätter i ur tunnorna. Det var plåtmått att mäta med. Det räknades efter kannor, stop, kvarter. I och vid butiken söp gubbarna. Som- liga blev fulla, innan de kom därifrån. De / bekanta träffade varandra och så skulle de bju- da och skrodera med varandra. Det var styggt med den där brännvinshandeln. Folk hade så lätt att få brännvin. En del söp bort allt vad de äg- de. De kom i skuld till handlarn. Det blev så fattigt för många. Handlarn tjänade på bränn- vinet, för han fick sälja mer genom det. När de blev fulla, så frågade de inte efter vad de köpte. Jag minns inte så mycket av denna bränn- vinshandel för egen del, men det var inte långt före min tid som det var som värst. Det var inte annat än att köra varorna från stä- derna den tiden. Drängarna på gården fick fa- ra efter dem. Ibland var de till Karlstad efter varor och ända till Vänersborg. Sillen hämta- des i Norge. De var till Fredrikshald och andra ställen i Norge. Folk bytte med sådana varor de hade. De kom med smör, ägg och spannmål och ville byta sig till vad de behövde i butiken. Pengar hade en nästan / aldrig några. Det var om man hade något djur att sälja eller hade någon annan förtjänst. Hand- larn skickade dessa varor till städerna. Bönderna var betrodda, så de fick varor på kredit. De blev aldrig nekade, men kom det en fattig som inte hade någon egendom, så var det inte lönt att få något utan pengar. Det kun- de hända att han lyckades tigga till sig till kredit för någon dag, om han var väl känd att vil- ja göra rätt för sig. Bönderna kunde få vara skyldiga i åratal. När skulden började att bli för stor och handlarn ville ha pengar, så be- talade de av en del, så tog man på krita på nytt igen. Ta på krita = kredit. - När handlarn ville ha ut, så satte han upp en lång räk- ning på allt som var köpt och lämnade till den som var skyldig, så bad han att få ut. Någon motbok hade vi inte. Handlarn kunde skriva upp som han ville. Ibland så märkte man allt att det hade blivit / tillagt. Det var di som sade till honom för sådant, men han ville inte erkänna sådant. Det var inte annat än att betala. Handlarn tog rän- ta på skulden. Det var detsamma som di fick på reverserna den tiden. - Alla som stod i skuld till handlarn, vågade inte handla på nå- got annat ställe. Fick han reda på att en gäl- denär hade handlat på annat ställe så kräv- de han honom genast. Så länge han var fast och ständig kund, så var det inte så far- ligt med krävandet. En del handlade i Säff- le. Men de tydde sig till Kalvhagen undan dör undan. Det var ju närmare väg. Så vidgade han ut handel undan för undan, så att man kunde få samma varor där som i någon annan bu- tik. - Det var fölle inte något med en, om en inte hade förstånd att kunna pruta på den tiden, då kunde han ha huggit till som han tyckte. Han brukade allt att begära så myc- ket att det var att pruta på. Ibland var / han villig att pruta med sig och ibland var han omöjlig. Det var som han hade vaknat till. Biträ- det vågade inte att ge med sig mycket. Därför ville man helst handla av hôspen själv. Några bestämda priser var det inte. Det blev allt eftersom de kunde pruta till. - Det var inte gott att få byta tillbaka en vara som man en gång hade fått med sig hem. Jag minns en gång att mor hade råkat att få halvrutten sill med sig hem. Hon gick till Kalvhagen och gav handlarn ett riktigt uttag, men hon fick allt ta sillen med sig hem igen. Det kunde han inte hjälpa att sillen var sådan. Men då gick far och då fick allt handlarn vara så god och ta den sillen tillbaka och lämna riktig sill i stället. - Kunderna fick allt karamel- ler på köpet. Fruntimren brukade få en strut med karameller med sig hem. Så fick de ett par goda karameller att smaka på. Kar- larna blev bjudna på snus, tobak och cigarrer. / Fram omkr 1900-talet så blev det allt slut på bjud- ningen av sprit. Det blev mer och mer sällsynt. På slutet skedde det bara före större högtider och när man handlade mycket på en gång. Då kunde gubbarna bli bjudna med in på kontoret och få ett par supar. Det sattes stort värde på så- dant från kundernas sida. - Någon övervikt fick man allt. Men det var allt så litet. Kunde de fuska vid vägningen, så gjorde di allt det. Vid vägningen så piskades vågen till litet, så att det såg ut som att han skulle väga över åt kundens sida. Så var man kvick att ta va- ran av vågen. - Någon gång kunde man få en tvål eller något annat smått i present. Det fanns inga märken på varorna. Både hand- larn och betjänten hade priserna i huvudet. Han visste vad de kostade i inköp, och han visste vad han skulle ha för dem. - Handlarn var till marknaden, men han hade inga varor med att sälja. Han var dit mera för vanans skull. / Handlarn höll sin inte stort för bättre än en bon- de. Han var inte hög av sig. Inte klädde han sig mycket bättre än en bonde heller. Men han var mer aktad än en bonde. Han umgicks med bönderna på deras kalas. Han kallades för patron. - Den första växelstationen kom att vara där. Jag minns inte om det fanns någon telefon i Botilsäter, innan det blev växelstation där. Om kvällarna så brukade det vara många i butiken. Då gick de mest dit för att få träf- fa varandra och prata. Somliga var nyfikna på att se vad folk köpte. I boden blev det mycket skvaller. Den ene fick veta nyhe- ter av den andre. Det och det fick jag veta i boa i dag. Post fick man också i boden. Många skaffade vara med sig sjövägen. En del seg- lade med båtar på Vänern. De var i land i Vänersborg, Karlstad, Lidköping, Mariestad o.a. stä- der. Där köpte de med sig nödvändighetsvaror. Till en början fanns inte mycket mer än kaffe, / socker och litet annat smått i hemmabutiken. Han tog hem varor som folk började på att fråga ef- ter. Fick han höra att flera hade frågat efter sam- ma vara så dröjde det inte förrän han tog hem den och hade den till salu. Så gick det undan för undan. Så kom prov##### och prackade på ho- nom allt fler varor. Handlarn visade på varorna för kunderna. Fler och fler blev stadiga kunder. Sent kunde man få samma slags varor i hembygden som i staden.