Transkriberad uppteckning

Det var en sjö, som hette Anten. Jag hörde myc- ket talas om att havsfrun höll till där. Det fanns gubbar i livet som hade sett henne livs levande. Hon var så vacker. Men hon var farlig, för hon ville ha en i sjön om hon kunde komma åt. Hon seglade i båt. När hon kom på det viset, så var inte stor- men långt undan. När man badade i sjön, så skul- le en ha kniv med sig och sätta ut i vattnet, för att inte Näcken skulle ta en. Han fanns bå- de i sjön och i åar med vatten. Han spelade. Om man skulle få lära spela av honom, så skul- le man kasta till honom ett köttstycke. Det var bäst om det var ett stycke kött av får. Det skul- le vara klockan 12 en torsdagsnatt. Han kom då upp och spelade. Om man då hade fiol med / så var det bara att följa med i melodierna. Han lärde inte ut hur mycket som helst. Det kunde bli en eller ett par polskor. Men en slängder spel- man blev den som fick näcken till läromästare. Jag minns inte någon särskild hemma på den tiden. Men var det någon som spelade bra så fick han det på sig, att han hade lärt spela äv näcken.