Transkriberad uppteckning

Far hade ett torp och kunde inte föda mer än en ko. Han skördade inte mycket, men när det blev julafton, så gick han i ladan och letade fram en av de vack- raste havernekerna han såg. Den satte han upp till fågelnek. Neken satte han på ladugårdsbacken. När han hade gjort det, så gick han in och doppade i grytan. Så doppade vi i grytan alla i huset. Vi ha- de alltid julgris. Den slaktades vid lussetiden, och så fick vi fläsk och korv i julgrytan. Vi fick var sin stor brödbit av mor att doppa. Far fick ta bröd som han ville. Halm brukade man ta in. Då hade vi så roligt i halmen, när far hade brett ut den på golvet. Men vi fick vara försiktiga, att vi inte trasla- de till den. Vi gjorde jultyppa och kastade mel- lan / oss. Den gjorde vi av halmstrå. Det skulle föreställa en docka. Så skulle man visa, att man var vig. Man lade sig på golvet. En annan ställde jultyppan bakom huvudet på en. Så böjde man benen bak- åt över huvudet och nappade tag i henne med fötterna, så gav man henne en släng bakåt, så att hon dansade i väggen. Så brukade vi lägga oss skavföttes på golvet. Vi tog upp var sitt ben och krokade tag och försökte sprätta varandra över huvudet. Julgran hade vi i mitt hem, när jag var barn. Far var torpare och hade inte så mycket, men gran skulle vi ha. Det fanns gott om granskog. Far gick och såg ut en av de finaste granbuskarna han såg. Så satte han ett träkors till fot och bar in henne. Se'n fick vi hjälpa till att kläda henne. Det var två äldre bröder och jag. De kunde klippa fina papper, blommor och stjärnor av olika slags papper. Sådant hängde vi i granen. Talgljus satte vi på gre- narna. Och så hade vi några papperskarameller. / Jag vet inte vem som hade den första julgranen. Det var de bättre, som hade börjat med det. Mor bakade vörterlimpa, grov rågkaka och kaka av råg- sikt. Även limpa av rågsikt bakades. Och så mycket bakade man, att det skulle räcka över julen och nyåret. Man ville inte baka något mer före nyår åtminstone. En särskild kaka bakades av rågsikt eller vetemjöl, allt eftersom man hade råd till. Den naggades i kan- terna och kallades såkaka. Den kakan gömdes i sä- desbingen till den dagen, som man började sådden på våren. Då skulle den ätas upp. Ingen ville titta under bordet. Det var att vara sni- ken. Det var en vidskepelse, att tomten kunde vara under bordet om julkvällen. Man fick inte ta ifrån honom det som föll ned. Tomten fick gröt i en skål. Den satte man i stallet eller ladugården. Inte hade mor mer än en ko, men när det blev julkväll, så blev det inte glömt, att hon skulle ha extra. Då tog allt mor både bröd och annat smått med till kon, när hon gav henne ett extra fång. /