Transkriberad uppteckning

För att värdigt fira julen fordrades ett förfärligt stök, som börja- de för Lusse; såsom slakt, brygd, bak och storrengöring. Julgrisen slaktades ofta på själva Lussemorgon eller någon dag förut - korv och syltor skulle vara färdiga till julen. Juldrickat skulle bryggas - mal- tet därtill var iordninggjort i förväg - och julbrödet bakas. Bröd ba- kades flera sorter såsom surlimpor, vörtbröd, grovbröd och siktebröd. Min mormor gjorde en sorts surlimpor, som var mycket goda. Kokt råska- lad potatis stöttes fint så inga bitar fanns - däri arbetades in litet grovt rågmjöl, så det blev en lagom fast deg - degen lades i ett stort lerfat. Den skulle stå i värme en tre-fyra dagar, tills den började spricka - då lades den i ett tråg. Litet mjölk, sirup och kummin jäm- te jäst tillsättes och mjöl, så mycket som behövdes. Detta blev ett mycket gott och saftigt bröd, sötsurt. Av varje brödsort bakades en / kaka till varje familjemedlem, som kallades julhög och skulle stå på julbordet. (Men denna sed började att taga av då jag var barn, så det var merendels då endast småbarnen, som fingo detta.) I mormors ung- dom var det däremot ett bruk, på julafton fick var och en av tjänste- folket sin julhög - en del gömde dem under hela julen, men en del bar hem dem till sina fattiga föräldrar och små syskon - där det of- ta var ont om mat. Så bakades också vetebröd, julkusar och stora vetekransar, småbröd och "ringakakor". Var det ett förmöget hem, så behövdes också matva- ror, ty många voro, som skulle tänkas på till jul. Bl.a. gick orgel- trampern och tog upp sin rättighet, som han kallade det. Han hade sin lön in natura d.v.s. han skulle ha litet i matväg på varje ställe, och det gick han och tog upp dagarna före jul. Ingen som kunde, ville va- ra sämst, så det blev bröd, kött, fläsk, korv, ost m.m. i säcken - det hörde också till, att han skulle ha en sup; det hade han en flaska med sig och tömde i, så inte heller julbrännvinet behövde han försa- ka. Han gick på varje ställe i socknen - även torp och backstugor - / så han fick gå hem många gånger och tömma säcken. Detta fortsatte till omkring 1890-talet. Många tiggare passade ock- så på att besöka hemmen vid juletid, ty det ansågs då fult att låta någon gå från sin dörr ohjälpt. Så var det storrengöringen - mormor talade om att det fanns de hem, där det ej skurades mer än till jul och midsommar - och ofta var det ju smådjur inne - såsom höns och får. Då fick ofta manfolken hjälpa till - var det riktigt smutsigt slogs ofta ett par spannar vatten på golvet, fördes omkring med en grov riskvast och fick blöta på, sen var det att taga vad man hade till hands att skrubba med, såsom träskovlar, spadar och grova ristvagar och då fick man ösa upp och torka upp sör- jan så gott man kunde - sen finskurades det med rent varmt vatten och en finare tvaga - och torkades efter med vitmossa. (Skurborste och skurtrasor användes icke av våra mormödrar). Torr vitmossa gällde det att taga upp om sommaren, så man hade ett stort förråd. Allt detta skul- le vara färdigt på kvällen dagen före julafton - där det var ordning i huset. På julafton gjordes allt småpynt, lades på dukar, sattes ljus / i stakar (ljusstöpningen var också en viktig del av julförberedelser- na). Ljusen stöptes i allmänhet på senhösten då får- och nötslakten ut- fördes. I mormors ungdom användes inte julgranar inne hos allmogen - utan en handgjord krona av bleck och trä, i det senare fallet var träet ö- verklistrat med olika sorters färgade papper, klippta i smala ränder och klistrade i spiraler. Användes både trä och bleck, var även träet överklätt på liknande sätt, men blecket var klippt i löv och vackra slingringar och fäst så att det utgjorde prydnader. Mormor talade om, att deras far hade gjort en sådan till dem då de var små - där var ä- ven plats för sex ljus. Då denna krona på julafton kom in och ljusen tändes i den, då var det högtid i stugan. Jag kan inte säkert säga, när julgranen började göra sitt inträde i allmogehemmen, men jag skulle tro, att det var omkring 1850-talet och blev sen mer och mer vanligt. I mina morföräldrars hem fanns alltid julgran så länge jag minns - mor- mor älskade julgranen lika varmt som jag gjorde....... Julaftons morgon började likadant som Lusse morgon d.v.s. till fru- / kosten skars julosten, ett par sorters bröd, jämte smör. Drickstopet stod alltid på bordet, likaså mjölktillbringaren. Kaffe serverades och ett par supar pr man. - I många hem tog brännvinet överhand och förstörde julfriden och julglädjen för hela familjen, sorgligt nog. I mormors ungdom och till omkring 1850-talet brändes ju nästan i var- je gård, och senare togs hela fat hem och delades. Detta senare för- siggick då jag var barn - alltså 1880- 90-talet. (Efter sen bränvinsbränningen var förbjuden, brändes ofta i smyg. ibland belv de fast och då tog de bränvinspannan i beslag och det blev stränga böter ....) Så sattes tidigt en stor järngryta på elden och där kokades det su- gel, som skulle vara till julmat, såsom kött, fläsk, korv och rullsyl- ta, och det skulle vara färdigt till kl. 12, ty då samlades allt hus- folket i köket eller vardagsstugan för att doppa i grytan. I allmoge- hemmen samlades de alltid i stugan = vardagsrummet, och då stod det alltid uppdukat på bordet, skuret bröd av alla sorter jämte av alla sorters sugel. Var och en fick ta av det han ville ha. I vardagslag / delades sugel och ofta också bröd till varje person - ja detta bruka- des i mormors ungdom och ända fram till 1880- 90-talet, och på en del ställen ännu längre. Då mormor var barn och ung, breddes halm på gol- vet, tjockt med halm, och det tyckte alla var roligt. Sängarna stod bäddade, men husfolket låg i halmen över juldagarna - barnen ännu läng- re. Den första halmen låg kvar till nyårsafton, då byttes den och ny lades in - den låg till trettonde. Då byttes den och låg till tjugon- dedag Knut, då var julen slut på allvar. På julafton rullades ett stort lakekar in i stugan, ty nu skulle alla bada - vatten hade värmts i en stor gryta i den öppna spiseln - kvinnfolken först, och sen manfolken i tur och ordning. Därpå togs på rena kläder både över och under, och det tyckte alla var både högtid- ligt och skönt. Då kände man sig ren och fin för att rätt kunna fira den heliga julhögtiden. Sen hjälptes manfolken åt att bära ut vattnet och karet. Under tiden kokade kvinnfolken kaffe och dukade fram och då skulle alla sorter av det bakade vetebrödet och småkakor - där så fanns - smakas av och då tändes julljusen i krona eller gren, jämte / stakar; och då var det jul. Därefter lästes julevangeliet och några psalmer av husfadern eller husmodern - de kunde ju vara gamla och sy- nen dålig - och då blev det någon yngre person, som trädde i stället. Det är underligt när man tänker på t.ex. min mormor och morfar ha- de aldrig gått en dag i skola utan fått lärt sig i hemmet, men de läs- te utmärkt och kunde därtill långa stycken i biblen och katekes utan- till, därtill de flesta psalmerna. Heder åt dem - och många av oss få skämmas, som dåligt utnyttja våra rika möjligheter. (Min mormor gick och läste vid 14 års ålder, vilket var mycket o- vanligt vid den tiden och så fick hon jämte tre av kamraterna var sitt nya testamente såsom belöning och till minne - även detta en ovanlig utmärkelse för den tiden) ... I min barndom åts alltid risgrynsgröt och lutfisk till kvälls- mat jämte uppskuret sugel. Ett par stora hela kanelstycken skulle ko- kas i gröten - de togs bort då den var färdig - sen ströddes den över i rutor med finstött kanel. Mormor talade om att de även i hennes ung- dom åt "viter gröt", men om det var risgrynsgröt vet jag ej. / Sen julbordet dukats på julafton, skulle det ej dukas av (d.v.s. sådana matvaror som ej tog skada.) Ett stort fat varå fanns fläsk, kött, korv och sylta uppskuret, den hemysta osten på en tallrik, samt drickstopet - gärna även brännvinsflaskan; i mormors hem användes en stor vit fyrkantig flaska till detta. Vid julen var smöret packat i en rätt stor och hög glassmörask; smöret var mönstrat med en träsked ovanpå - smöret mitt på bordet. Från julafton och till tjugondedag Knut fick ingen besökande lämna huset utan att ha blivit bjuden på nå- got, ty då bar han ut julen sades det. På julafton gick man tidigt till sängs, ty man skulle ju upp till ottan nästa morgon. Det troddes att förfäderna gästade det gamla hemmet under julnatten och därför skulle bordet ej dukas av och ordning och reda härska i hemmet. På juldagen skulle alla till ottan, som kunde komma ut - i mormors ungdom började ottan 5-6 på morgon; i förväg hade alla skaffat sig tjärbloss, som de hade och lyste sig med; även de åkande hade tjärbloss. Stugornas fönster voro upplysta med hemstöpta talgljus - ofta tregre- niga. Det var en vacker syn att se alla dessa upplysta fönster och al- / la rörliga bloss i backar, stigar och på vägar - med den kära kyrkan som mål - i den mörka vinternatten. Vid framkomsten till kyrkan kastades alla blossen i en hög vid in- gången och de bildade ett stort hål, som gnistrade och lyste. Ja så berättade mormor och så tillgick det även i min ungdom, med undantag av blossen - talgljus användes rätt länge - Mormor stöpte alltid ljus till julen ända till omkring 1890-talet, men det fanns stearinljus att köpa, och vaxstapler till julgranen. Vaxstaplarna voro böjda i en spi- ral (smala) så de fick man sätta upp allt eftersom de brann. (Mormor berättade också några sägner om de dödas julotta - önskas det?) Även i vår tid upplysas alla fönster och ytterbelysning tändes juldagens morgon, fast nu är det elljuset som strålar. Både i min barndom och nu börjar julottan kl. 7 på morgon. .... Alla åkande kappkörde från kyrkan när de for hem från ottan, ty den, som kom först hem skulle få sin skörd först inbärgad under det komman- de året. .... Så åts frukost - smör, bröd, ost och uppskuret, nedsköljt av sup, dricka och kaffe. Middagen bestod av lutfisk, kött, fläsk och / korv - det skars upp och åts kallt - varm potatis. Om det fanns gröt sen föregående kväll kvar, så koktes det upp mjölk och däri lades det klimpar av gröten och åts efteråt, sen åts fruktsoppa (hemtorkade körs- bär, russin och sviskon) om tillgång och råd fanns. (Fikon var också mycket uppskattade i soppan om man hade råd). Efter middagen och sysslornas utförande lade sig alla att sova en stund med kläderna på - kröp ner på bänkar och soffor - och i julhal- men på golvet, för att vila ut efter den tidiga ottefärden. Detta kal- lades att "môla möske". Natten mellan juldagen och annandagen bildade ungdomarna lag och gjorde rent i ladugården hos grannar och bekanta. Detta tillgick så, att om de var goda vänner med ägaren av ladugården, så gjorde de verk- ligen rent, d.v.s. körde ut gödseln, sopade ladugårdsgolvet, ryktade kreaturen, lade för dem foder och allt var färdigt och i ordning, när husfolket kom ut för att mjölka och sköta om djuren. Men voro de ovän- ner med ägaren - eller han var ansedd som ogin och gnidig - då gjorde de så mycket ofog de kunde, t.ex. körde in hela gödselstaden i ladu- / gården, släpade fram all möjlig gammal bråte och placerade framför in- gången till ladugården, och det kunde också hända, att de stapplade upp en hel del gammal bråte framför ingångsdörren till boningshuset, så att husfolket hade en mycket arbetsam stund innan de kunde taga sig ut. Denna sed varade fram omkring 1850-talet eller något längre. Ungefär vid den tiden började folk sätta upp julgranar utanför sina hem. Det var då ett mycket omtyckt trick att natten mellan juldagen och annandagen byta bort dessa - där spelade också vänskapen en stor roll. Det kunde hända, att den som hade ett par stora, ståtliga gra- nar vid sin dörr, kunde få dem utbytta mot ett par små fula ruskor, eller helst bli utan; och detta ansågs mycket harmfullt. En fattig torpare eller backstugusittare kunde under annandagsnatten få sina små rankiga granar utbytta mot storbondgårdens mera storståtliga d:o; de gott anseende hos bygdens ungdom. Ibland vakades det i gården för att vakta julgranarne. Denna sed varade till 1890-95. Annandagskvällen gick man omkring med julbocken. Detta tillgick så / att någon av de manliga ungdomarna skrudades i en getskinnspäls med stora horn; han leddes i ett rep in i stugan av några kamrater - han bräkte och slogs. Barnen skrattade och skreko och flydde upp i den sto- ra sängen eller upp på ugnen, som den tiden ofta fanns i allmogens storstuga. Både bocken och de, som ledde honom, skulle trakteras med vad huset förmådde, och som det vid denna tid fanns gott om brännvin, slutade detta ofta med vilda uppträden och blev sedermera på grund därav förbjudet. Denna sed brukades ej då jag var barn.