Transkriberad uppteckning

Jag minns inte om det var mer än ett rum i den första fattig stugan jag minns i Fridene. Men tre personer kom- mer jag ihåg. Den ena var en soldat som hade blivit ###. Och de andra var två bröder, som också vo- ro veliga. Soldaten var stor och kraftig. Men han gjorde ingen förnär. De var inte där länge. Sen fick bönderna ha dem en månad var om året. Om de båda bröderna var ryktet det, att de hade gått vilse i skogen. Och då blev de ### till förståndet. I stugan var det flera. De fick sköta sig själva. Tor- pare, statare och backstugusittare kom till fattigstugan. Den bonde, som söp och inte skötte sig, kunde också kom- ma dit. De fick 2-3 kronor i månaden av socken att leva på. Resten fick de tigga. Det var inte mycket bättre för de som satt i backstugorna. / De kom också och tiggde. Ibland kunde den få besök av fle- ra på dagen. Det var värst när en badade och slaktade då kom det fullt. Det var som de hade reda på, när en hade sådant för sig. Och det var att dela ut så gott en kunde och hade råd till. En tyckte att det var synd om dem. Men hos somliga bönder blir de utkörda. Bön- derna led dem inte. Före jul var det allra mest med tiggare. Sådana fattiga fick en skäppa råg före jul. Den säden togs från sockenmagasinet. Från det magasinet så var det att betala igen säden med ränta. Backstugusittare hjälpte sig också fram med att karda spinna och väva åt folk. Så gjorde de kvastar och vispar och sålde.