KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara

Berättare: Gustav Jansson (f. 1859)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Det var många gånger jag kom till stallet på morgonen och hästarna stod svettiga och blöta. Det var mara som hade ridit dem. Min far hade ett särskilt knep för att inte mara skulle gå så illa åt hästarna. Han hade en lie bunden i taket. Han påstod att mara skul- le bli sittande på den, om hon försökte att kom- ma åt hästarna. Det var en del personer som var utsatt för henne också. När de lade sig på rygg, så kröp hon på dem och klämde så att de höll på att kvävas. Det var många som hade ont av maran.

Socken Lyrestads
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //