Transkriberad uppteckning

Svartkonstbok hörde jag talas om många gånger. Det skulle vara en bok som var full av trolldom och häxe- ri. Jag vet inte någon särskild person som hade sådan bok. Di påstod att präster hade den. Den skul- le vara skriven med stora röda bokstäver. Det gick inte an att läsa i den boken för vem som helst. En skulle vara lärd att läsa i den, om en skulle ha någon nytta av den. Om en läste fel, så kunde en råka illa ut. Jag hörde talas om en, som hade hittat en svartkonstbok. När han hade läst litet i den, så blev han stående och tog sig ingen vägen. Han fick se en hoper styggt folk. Göta-Lena kunde ta reda på tjuvar. Det var många som förhörde sig med henne, när de hade blivit bestulna. Och hon var inte bet att tala om sanningen. / Det var inte konstigt att stämma möte med en orm. Det var bara att säga till ormen att han skulle mö- ta på en bestämd plats på ett visst klockslag. När det klockslaget var inne, så kom ormen. Men han var inte god att handskas med då. Han var farlig. Så hade han fler ormar med sig. Om ett mindre djur dog, så tog man det och bar bort och grävde ner det vid ett ställe där en hade en ovän. Det var bäst om en kunde få det under ladugården. Oturen kom till hans ladugård då. Och så fick en tur med de egna kreaturen. Jag vet att enstaka var misstänkta för att de tog natt- vardsbrödet ur munnen och tog med sig hem. De skulle ha det att ge kreaturen för att det skulle bli tur med dem.