Linneryds, Småland
Läkekonst.
Huvudvärk. En del satte ringar i öronen för att bli av
med huvudvärk. Man skulle hålla ett ullnystan bakom
örsnibben och sticka hål med en stoppnål. De har gjort
det på mej, men det blev inte av att jag skaffade mej
några ringar.
Giktringar hade de både i öronen och på fingrar-
na för giktvärk.
Om modern stod inunder, då de ringde med kyrko-
klockan, kom barnet att höra dåligt (vet dock ej att
man botat en döv genom att lägga honom under kloc-
korna och ringa)
Träskoknölar hade många så stora; de gick inte bort.
De fick inte träskor, som passade.
Brännvinstörst - de skulle försöka få i sådana perso-
/
ner avföring. (Vet ej att man sökt bota dem genom att
ge dem brännvin, som stått i svalget på ett lik)
Frossa hade de mycket i min barndom. Då ### de,
för de frös så. Jag tror det berodde på att de var så
dåligt klädda. Karlarna hade tunna skäktefallsbyxor,
som de gick i utan kalsonger. (Kalsonger kallades lå-
efoder, ###foder)
Förstoppning - de tog in hästastubb (- stöv), som de
fick, då de skrapade hästen.
Diarré - de åt torkade blåbär eller alun. Kreatur fick
krita och alun.
Benbrott. Johan Stjärna spjälkade. Han satte ihop ar-
men åt mej, och jag skulle inte få göra något, förrän
den var läkt. Men då jag var spjälkad, började jag att
spola tuter, som de sätter på skytteln, när de väver.
då blev det något rört, och jag fick denna kulan (nå-
got ovan handloven). Stjärna hade också ett liniment,
som han lagade till. Det fanns att köpa på apoteket
till slut. Det kallades Stjärnas liniment.
/
Halshoggna tår band vi en ulltråd om.
Hicka - man skulle tänka på den, som tänkte på en.
(Matildas dotter Anna berättar: jag satt och hickade i
skolan. Rätt som det var skrek skolläraren till: "Anna,
vad har du gjort? Har du tatt min penne?" Jag blev
så rädd, så jag slutade att hicka med detsamma.)
Ett annat sätt var att hålla den ena armen sträckt
rakt uppåt och den andra rakt neråt.
Näsblödning. Tvätta dem i nacken med iskallt
vatten och under fötterna. Läga ett mynt under tun-
gan.
Örsprång - hälla kvinnomjölk eller olja i örat.
Håll - de skulle ha svart ull med terpentin på och
lägga över den fläcken, där hållet kändes. Smält flott
kunde ### ha i stället för terpentin. (Anna: jag hade
håll en gång. Min faster skaffade ull från en bagge.
Tror att regeln om motsatt kön härvid tillämpades.)
Kikhosta - de tog in tjära i gröt eller drack mjölk av
ett sto.
/
Munsår - vet inte, att man trott detta komma av, att
man spottat i spisen. De brukade spotta i spisen, för
de ville ju inte göra det på golvet.
Lunghosta, sa de. En del talte också om maghosta,
men jag tror inte, att det finns någon maghosta. I
Ambjörnarp i Kind var en flicka, som hade lunghosta.
Hon stadde sej till lagårdspiga och bodde i lagården
till och med, för de sa att lagårdsluften skulle kunna
bota. Men kreaturen fick smitta av henne.)
Det onna bettet har jag bara hört talas om.
Resorm - de skulle rita kring den med en nål.
Villappaskottet fick de i kroppen. Det var la Oden,
som sköt.
Rödsjuka. Det var en karl, som sa: "Nu ä dä snart slut
mä mej, nu går klare blon." Men så var det en annan,
som sa, att det berodde på att han hade ätit rödbetor,
och det blir urinen rödfärgad av.
Stolsting skulle de borra bort med en trefoting, en
brandring med tre fötter, föra ena foten runt ögat tre
/
gånger och säga: "jag borrar bort stolsting." och för var
gång skulle den, som hade stolstinget, spotta genom
brandringen.
Älvablåsten. En käring från Linnaryd sökter doktor i
Wäxiö för det. "De säjer det är pannekakelyte", sa hon.
om en kvinna steker fläsk, när hon är havande, och
det stänker flott på hennne, skall barnet få sådana
utslag.
Falllande. Det var en karl i Dösjömåla, som fyllade
40 år. Han dansade på bordet och sa: "I dag är jag ly-
tesfri." Men han fick ett anfall av fallandesjuka då
meddetsamma och hade det länge sedan.
I Linneryd var en prästfru, som kunde bota engelska
sjukan. Hon hette fru Lignarus. hon smorde kroppen med
en salva. Jag vet en pojk, som var där och blev bra.
Ringar hade många i öronen för värks skull. Jag skul-
le sticka hål i mina öron för tandvärken, men det blev
inte av. Man skulle lägga ett ullnyste bakom örsnip-
pen och köra en nål igenom den. Sen skulle man låta en
/
tjock, vit tråd sitta kvar och gå och dra i den, tills det
var läkt.
Giktringar hade många; tattare gick omkring och gjor-
de affärer med dem.
Blodiglar
Det var en gumma, som hade, men henne var jag aldrig
hos. Men jag var hos Kalle Blomster i Linneryd, när jag
hade tandvärk, och han satte en igel bak örat på den si-
dan, jag hade värken. Igeln var svart och hade bruna eller
gula ränder. Han gick i en göl och vadade med bara ben,
så bet iglarna sej fast i fötterna och benen på honom
och sen plockade han dem i en flaska. Det hjälpte med ig-
lar för tandvärk. Ibland fick man ha en igel inne i mun-
nen - Kalle Blomster hade ett torp under Visteshult. Jag
är skyldig honom 25 öre ännu, för jag hade en krona, och
han kunde inte ge tillbaka 75 öre på den. Det kostade 25
öre.
Sen var jag hos en smed, och han bröt dän en tand på
mej.
Fallandesjuka - då skulle en främmad pessa i halsen
/
på den sjuke. Men hade han fallit i kyrkan, gick det
inte att bota.
Modern hade hört en hund, som plågades och skulle dö.
Då pojken blev stor, kom det på honom om nätterna,
att han fick anfall. Han var på banan och arbetade.
Han fick ett anfall. Då var det en som sprang fram
och pessa i halsen på'n. - Mor sydde ett par nålavantar
och skickade honom.
Hade modern blivit rädd, fick barnet fallandesjuka.
Alla kläderna skulle de sprätta upp på den, som fick
anfall, med en kniv och kasta in i elden och bränna
upp. Eller den sjuke skulle ha av moderns blod; de tog
lite blod av modern på en sockerbit och gav honom. Hen-
nes mor hade lett en ko på is, och då blev hon skrämd.
De ha inte använt blod av mördare eller något av ett
mordvapen.
Hade modern talat genom ett fönster till en annan,
blev barnet sjukt. Jag såg en gammal gumma, som förde
ett barn tre gånger ut och in genom ett fönster.
/
"Hon var bliven leten", sa de, när någon blivit illamående.
Matleda - de skulle bränna krut över kreatur, som hade
fått matleda. Så gjorde också Eva Katrinas mor; hon la en
mjölpåse med botten upp över Lisa och så en bräda över
och la krut på brädan och tände på.
Far hade sån tandvärk. Hon kastade ärter i en brunn
och skyndade sej, så han kom in, innan ärterna sjunkit
till botten.
Då de hade exem eller utslag, ville de ha ett ben från kyr-
kogården och lägga i vattnet, då de badade dem. Dödgrä-
vare Lindahl hade grävt upp ben, och kyrkväktarns mor
hade varit och fått ett ben åt en annan käring. Lindahl
blev så arg för det. Hon blev tvungen att lämna tillbaka
benet.
Gastakrammad var detsamma som att bli leten. Då skul-
le man bita i eggen på en yxa och spotta tre gånger.
Klas hade vårtor. Eva Katrina sa till honom, att han
skulle ta - han skulle stjäla fläsksvålar och smörja vår-
torna med dem och sedan lägga dem under en sten.
/
Tarmvred - de gav dem brännvin med peppar i. Men för
det mesta dog de av tarmvred.
Bältrös - de brukade mäta dem. Gick det runt om dem,
så dog de. Gulsot måla de dem också för.
De skulle hänga upp den, som fått en orm i sej, över
ett vörtkar - dricka som inte var jäst - då skulle ormen
komma upp. Petter i Götamåla i Södra Sandsjö hade
fått en ödla i sej. Han kunde inte tala.
Känner inte till halsfall eller att hjässan kan vara ner-
fallen.
Ormbett - man skulle försöka komma före ormen till
vatten och sätta foten i vattnet, innan ormen fått vatten.
Karl Johans Berta blev ormbiten. Karl Johan skar ett
snitt över bettet och sög ut giftet.
Känner ej till oxel eller äktakula.
För skiver tvättade de barn med vatten, som de tvättat
ett lik med, men det hjälpte då inte.
Trötet - lyfta i ett hus, som de flyttat.
