Transkriberad uppteckning

Askemän kom hit från Mark och bytte till sej bönor mot aska. Det var så, att här eldade vi bara med torv och askan efter torven dög inte att laka och pynta garn i. I Mark fanns det gott om eke på haller, rev ihop´et och det fick ligga och glö´ ett par gånger. Så brände askan och blev länger å minner (ju längre den brann, dess mindre vo- lym fick den); och ju minner den var, ju starkare var den. Sådan aska kom de hit med och då fick de en halv tun- na bönor för en tunna aska. - En sådan askeman kom till Trulsagårn, när jag tjänte där, och han satt och berät- tade, att han hade varit ute en kväll och hade garn- bultar att bära, och då han gick över en bäck, kom gas- ten och slog av honom garnbultarna. Detta tog jag intryck / av. Så en gång inte långt efter bakade jag och skulle väl- ta upp degen tillit (tidigt) på morgonen, och då spillde jag en tår av knöespat och skulle ut efter en trase, som jag visste jag hade liggande. Då stod där en märr, och hon gjor- de ett skrikande och slog upp med bakbena. Jag trodde det var gasten och gjorde ett ropande och rusade in. Det var en gubbe, som var ute och var rädder för gasten och han kom springande hem. De hade dålig förstedörr och. Mammas far hade hört två gastar, som slogs. "Ge tab", ropte den ene till den andre. Den ene slog ihjäl den and- re. - Mammas far var född i Mösaslätta i Landa och var skomakare. I Soleryd fick jag springa ut och ta in filtar på nat- ten, när de kom hem och varit ute på kalas. Då fick jag höra som ett barn skrikit. Det var inte gasten, fast jag trodde det. Det var karugglan; den låter som ett barn gråter starkt. Den onde anden har mö´ för sej. / De talte om Lonka-Äli. Hon hade fått ett barn och mör- dat det och sen sprang hon och stupa sej utför ett berg och slog ihjäl sej. Det var nära en bäckakvarn i Fjärås. Det har de haft för sej, att hon har gått och spökat och jämrat sej. Men jag tror, det är rävera.