Transkriberad uppteckning

På lussemorgonen gick alla i huset upp i otta. Mor gick upp först. Hon tände i spisen och kokade lussekaffe. När hon hade det koket, så bjöd hon på kaffe och fyrhjulingar. Alla de andra hade inte stigit upp ännu. De fick kaffe på sängen. Men en stund efter det de hade druckit kaffe, steg de upp. Då hade mor dukat fram lussebiten på bordet. Det var smörgås, ost och en brännvinssup på man. Detta skulle vi har för den långa nattens skull. När lussebeten var spisad, så lade vi oss och sov en stund. Man skulle sova på lussebeten. Vad det skulle vara bra för, vet jag inte. Men sådant var det här. Kreaturen fick lussebete. Det var gott klöverhö. Sedan fick de foder i vanlig tid på morgonen, men då fick de inte annat än halm. / Somliga klädde ut sej, å lussa till andra. De kläd- de sig i gamla kläder, satte skägg på hakan och styrde ut sig, så att ingen skulle känna igen dem. De bjöd på kaffe och brännvin. Eller också blev de bjudna. En del hade ingen traktering. De gick i stugorna för att få traktering i stället. De kallades för lussegôbba. Lussenatten var den längsta natten på året. Det var onda makter ute den natten. Trollen var ute och alla döingar. Det var bäst att en korsade för sej, om en skulle ut i något ärende den natten. Mitt i natten var det värst. Om en arbetade med något som gick runt, så fick en olycka med det. Ingen kläddes till lussebrud den tiden. Det hade jag inte hört talas om förrän tidningarna började skriva om det. Någon lussevisa minns jag inte. De vanliga arbetena ut- sällades på lussedagen.