Transkriberad uppteckning

Min farfar brukade tala om lyktgubbar. Det var inte något annat än sådana som inte hade fått ro i graven. Det var något som lyktgubben sökte efter som han inte riktigt visste var han hade. Så bruka- de farfar tala om det. Lyktgubben kunde inte vara up- pe annat än om nätterna. Då hade han en lykta att lysa sig med. Den lyktan slängde han hit och dit. Farfar hade gått vilse en gång för lyktgub- ben sken. Han trodde att det var ljuset från ett fönster. När han kom fram, så var det mörkt. Då förstod han att det var lyktgubben som ha- de förvillat honom.