Transkriberad uppteckning

Det var en skomakare som hade en dotter, som var ma- ra. Skomakaren satt och arbetade till långt på kvällen. Dottern låg och sov. Rätt vad det var stod hon upp och ruskade på sej och sa: "Långt å kallt te Knarren" det var vinter och kusligt. Men skomakaren tog spann- remmen och slog till henne med den, daljade henne några slag, så hon blev vaken. Sen gick hon inte mara mer. - Hon skulle ha satt sej på bröstet på sin fäs- teman. Vet alls inte, var Knarren var beläget. Så var det en bonde, så tyckte så mycket om sin häst. Var morgon stod hästen och skalv och var genomsvett, så löddret flöt. Bonden kunde inte be- gripa, vad det var med honom. Så kom han till att / tänka på , att han kanske var riden av maran. Han band fast skarpslipade liar på hästryggen, så att ma- ran skulle fastna på dem. Nästa morgon gick han ut i stallet men kom inte igen. De saknade honom och gick dit och tittade. Då satt han död på hästen. Jag såg en skomakaregesäll, som reds av maran. Han låg Han låg med vidöppna ögon och spände ögonen i taket. Han bad mej sen, att jag skulle väcka honom, så snart jag fick se att han låg så.