Transkriberad uppteckning

En pojk satt vid Häggedalsbäcken en kväll. Han fick höra en underlig musik. Han hade inte hört en sådan vacker musik. Han började vissla samma melodier. Han blev så styv att vissla att folk kallade honom för vindkonstnären. När han blev äl- dre, så skaffade han sig fiol. Och han kunde spe- la den finaste musik, som ingen annan kunde spela. Näcken hade lärt honom musiken. Det var mamma som berättade detta. Det har fallit mig ur minnet vad han hette.