Transkriberad uppteckning

Det var en kvacksalvare, som spjälkade ben och botade folk. Det fanns inte läkare på sex, sju mil. Och läkarna var alltid så elaka förr i tiden. Doktor Svartengren i Råneå var elak. Han var så galen på en karl, som var kvacksalvare, och han for till honom och skällde ut honom och sparkade ho- nom. "Det ska du inte ha gjort för inte", sa kvacksalvaren, " du ska ruttna upp du." Och doktorn fick kallbrand i ett ben och dog av den. Jag hörde, att det var en, som hade gjort något fuffens mot en annan, som gjorde så, att han alltid fick gå med en rock, som det var en bot på. En karl, som hette Nicolausson och var svensk, var mycket på kyrkogården om nätterna efter ben, men hur han använ- de dem, vet jag icke. Men han kunde mycket. / En gång när jag var i Kalix, stod jag och bilade bjälkar, och då högg jag mig i ena foten och klöv upp den. Blo- det sprutade upp genom skon. Det var en, som stod allde- les inpå mej, och han tog bara på foten, och med detsam- ma slutade det blöda. Jag vet inte, vad han läste. (Har ej hört, att man kunde stämma blod med söndagssmorda skor el. dyl.) Vet inte att någon kunde "stä björn".