Transkriberad uppteckning

Tomten höll sig för det mesta osynlig. Men ögonen hans var så skarpa, så de kunde han inte göra osynliga. En gång kom mamma in i ladan. Hon skulle hämta foder till kreaturen. Det var i kvällingen. Då såg hon två ögon, som lyste mot sig. Hon blev rädd och gick in och bad att någon annan skulle ge kreaturen. De förstod att hon hade sett något konstigt, men de låtsades inte, om det. Om man gjorde som om man inte låtsade om sådant där, så gick det bra. Bör- jade de tala på det och bli rädda, så blev de sjuka. När far kom till ladan, så såg han inte något konstigt. Men det vara inte alla, som fick se sådnat där skrömt. "Du ska inte skämte så", Om det var någon som ville visa sig djärv och utmanade Tomten eller nå- got. / annat väsen, så kunde det allt sannerligen komma och visa sig. Därför skulle en aldrig "skämta" med sådant. Tomtegôbben gjorde nytta för sig. Han såg till huset. Om han fick hållas och vara i fred, så var det ingen som hade ont av honom. På ett ställe brukade de sätta ut mat i lagården om kvällarna. Det skulle Tomtegôbben ha. Drängen som inte ville tro, att det fanns sådana, gick åt lagårn och åt ur maten för tomten och gjorde si- na behov i fatet. När drängen kom till lagårn näs- ta gång ,så fick han en riktig örfil.