Transkriberad uppteckning

Det fanns tomtar i min barndom. Mamma och pappa såg dem. Flera gånger kom mamma in och sade att hon hade sett tomten i vedskjulet. Hon hade aldrig ont av honom. Det skulle vara tyst en stund efter det solen hade gått ned, så gick det bra. Eljest kun- de en allt få höra att det högg och slog i ved- skjulet om natten. Om en höll sig väl med nissegubben så ha- de en bara nytta av honom. Själv råkade jag al- drig att få se någon. Jag vet hur han såg ut än- då. De gamla beskrev honom. Han var så stor som ett tre års barn. Röd luva hade han på huvudet och grå kläder av vadmal. Han var så kvick, så det var som att kasta en vante. Han kunde vara var som helst. / Det var en tomte som hade tjänst på ett ställe. Han var i visthusboden och siktade mjölet, som de skul- le baka av. Så hade han slitit ut kläderna, så att han var trasig. Han fick nya kläder. När han hade tagit dessa på sig, så gick han och visade sig och sade: "grann gut sekter inte mjöl mer". Sedan fick de sikta sitt mjöl själva.