Transkriberad uppteckning

Vardagsbrödet. De brukade baka blannebrö av hälften råg och hälften havre. Det var gott bröd. De knådde i ljumt vatten; det fick inte vara kallt, för då jäste det aldrig. Var de uppe ti- digt om morron, var det tillreds att baka brödet vid middags- tiden. De lagade till så de hade bryggajäst själva. Kakorna var runda, vanligtvis med hål i så de hängde upp dem på spett och torkade. De bakade med ett par månader emellan var gång. Det fick förvaras på torr plats, mest i köket. En del bakade levar av blannebröd, rätt så tjocka. De förva- rade dem så gott de kunde, för de inte skulle torka för fort, nedlagda i byttor eller krukor. De hade bröd för det mesta, till alla måltider. De använ- de inte potater förr så mycket som nu. De odlade inte hel- ler så mycket potater. De tog till att odla mera potater, när / de börjat bränna av potater. Tunnbröd, ja, det hade de likt med ibland. Det bakade de alltid av råg, det bar sej inte att baka tunnbröd av havre- brödet. Förfrukost brukte vi kalla det (ej mörabete). Det var då de var uppe klockan ½ 6. Det var bröd och en sup, när husbe- hovsbränningen var. De satt inte vid bordet alltid, när de åt. Ofta tog de supen först och tog smörgåsa med sej, när de gick ut i lagård eller stall. Min far var så noga med att djuren skulle ha sitt i rättan tid; han var inte så noga med sej själv. Det var så brukligt att de brukte koka fläsk och korv, och det var så gott att doppa det dära blannebröt i spa- det eller flottet, för det tog åt sej så mycket spad, for det var så mört. T.o.m. de kokte gröt av havremjöl. När de kokt gröten och den hade svalnat lite, då stod vattnet i sprickorna och de däre havreagnarna satt å peka. Sen på senare siktade de, så de siktade ifrån sådorna. / Riktigt fattigt folk bakade bröd av bara havremjöl, men sådant vet jag aldrig att jag har smakat. Annars var det allt vardagsbrödet för många. Frukost åt vi klockan 8. Det var mycket brukligt att vi kokte potater och hade lite stekt sill på glöra till dem eller stekt fläsk. Vi drack spisöl. Hade de bara gott om bra malt och lite humle och la i jäsninga, blev det bra. I varenda gård hade de en liten humlegård, de gödslade den med furu- eller granris, som de bredde ut. Det kunde inte bli precis nå- gon gödsel, men det skyddade. Jag minns att bak lagårn hemma i Basthult var en stor humlegård; där var fett och det kunde bli bra stora humlekopper. Där stod humlestörarna på tre decimeters av stånd från varandra. Det var la vanligt att det var framsatt lite smör också på frukosten, men många gånger fick vi vara utan. Medda kallades dogel. Det var klockan 12. Soppemat eller ärter, eller ärter och bönor ihop fick vi. Ibland välling, klim- pevälling tyckte vi var bra mat. Klimparna var förr av rågmjöl, på senare av vetemjöl. Det var lite ägg vispat i smeten. De / var lite lagom saltade. Söt var av mjölk, så blev det mildare i smaken. Soppematen var kokt på salt kött och potater; det tyckte inte jag var smakligt. Klockan 4 åt vi aftonvard. Det var första tiden smörgås med ost och medvurst och mjölk, som vi drack ur glas. Kvällsmat klockan 8. Gröt huvudsakligen och kanske smörgås. Rå salt sill sattes ofta fram till kvällen; då åt vi det, innan vi åt gröten. Kokta ägg fick vi sällan. Det var inte så mö brukeligt att ha några höns då.