Transkriberad uppteckning

Näcken skulle vi akte oss för. Han var ond och han kunde ta oss, om vi gick ner i vatt- net. Skulle vi bada så var det inte värt att gå ner i vattnet, förrän vi hade lagt en stoppnål i det först, så skrek vi och väs- nades. Så långt utåt sjön som det hördes, fick näcken stanna. Näcken var ond. Han kunde inte få saliheta. Han spela fiol. Sjöråa hörde jag också talas om. Far hade sett henne. Hon satt på en sten ute vid kan- ten på viken (Kyrkviken). Hon satt där och kammade håret. Det var så långt, så det rack ner i vattnet. Far rodde förbi. När han vände sig om, så var hon borta. Jag minns / gamla som talade om, att hon for ute i viken i en halv båt. När hon var ute och seglade, så blev det en vådlig storm strax efter. Fôrsgôbben var i vasskvarnarna. Det var en gubbe som hade stulit en mjölsäck från en annan. De kom ihop sig i kvarnen. Då började kvarnen gå så att elden rök. Mjölnaren kom och sade till gubbarna, att de skulle gå ut ur kvarnen, an- nars så kunde kvarnen brinna upp. Det var fôrsgôbben, som hade blivit ond.