Transkriberad uppteckning

Min mamma talade om, att hon hade sett tre tom- tar. De hade satt sig på en gärdesgård. Där satt de och skrattade åt henne. När hon hade gått förbi, så vände hon sig om, men då var de redan borta. Upp- lysningen har blivit så stor nu, så det finns inga tom- tar. I min barndom så var det inte många än de trodde att tomtarna fanns. Själv såg jag aldrig någon, men de äldre skrämde oss för tomtarna. Mamma brukade säga, att det var en tomte på vinden. När det blev mörkt, så kom han fram. Om vi inte åt upp maten, så åt tomten upp den, sade hon. Om vi förde väsen om kvällarna, så blev han ond. Då ramlade det på vinden om natten och i trapporna. Det var nog råttor. / Det har jag kommit att tänka på sedan. Men då trodde jag fullt att det var tomten. Mamma berättade att tomten kunde sikta mjöl. Det var på ett ställe som de hade honom som dräng. Han siktade allt mjöl, som de skulle ha. En vacker dag så blev han borta. Han fick nya kläder och sedan ville han inte arbeta. "Grann kâr sekter inte mjöl mer," sade han, och sedan försvann han. Tomten var från hedendomen.