Transkriberad uppteckning

Näcken eller forsgubben, som den oftast kallades, var mycket duktig att spela fiol. Om man var slug, kunde man emellertid lära sig konsten av honom. Man skulle stämma möte med forsgubben vid forsen en torsdagsnatt. När natten kom, skulle man gå till forsen och därvid ha med sig fiolen och bibeln. Då man kommit fram, skulle man falla på knä på bibeln, och läsa en ramsa, som bl.a. innebar, att man förbannade sig själv, sin födelse- dag och att man ingenting kunde. Ram- san slutade med att man skulle överläm- na sig åt forsgubben, bara han lärde en att spela. / Sedan skulle man skära sig i vänstra lillfingret och låta blodet droppa på strå- ken och fiolen. Just då kom forsgubben, var- vid man skulle räcka honom stråken. Han spelade då en låt, och sedan man fått igen stråken, kunde man spela. En av traktens bästa spelmän, Lejsme-Per, hade lärt sig att spela av forsgubben vid Trollnäs i Rotån. Alltsedan dess hade han varit vänster- hänt och även spelat fiol till vänster, d.v.s. han förde stråken med vänstra armen.