Transkriberad uppteckning

Det var förskräckligt att komma ut för mara. Hon höll på att knôve ihjäl den som hon hängde sig på. Hon tog tag om bröstet och klämde så att det inte gick att andas. "Mara rie´n nog." Det sades när någon höll sig illa i sömnen. "Vi får ropa på honom." Hon red både folk och krätter. Om det var samma mara, vet jag inte, Hon var hårig som en apa och hade klor på fingrarna. Det var inte lätt att hålla henne borta. Hon kom in var hon ville. Men sattes en lie över dörren så var hon bet.