Transkriberad uppteckning

I ett berg bodde en jätte. En bonde, vilken en gång gjort jätten en tjänst, erhöll såsom en gärd av tacksamhet av honom en gåva, nämligen en lie. "Denna lie" sade jätten, "behöver du aldrig vässa; du må använda den hur mycket som helst. Men du får icke titta den i eggen när du råkar hugga den i sten." Detta tyckte bonden var en billig fodran och glad i hågen begav han sig hem för att prova den utomordentliga gåvan. Och verkligen, vad jätten sagt tycktes vara sant; dagen framskred, men lien var fortfarande lika vass vilket var så mycket märkligare som bonden under arbetet flera gånger varit i sten med den. Men han kom väl ihåg jättens råd att ej vid sådana tillfällen granska eggen på lien. Efter middagen fortsatte bonden åter sin slåtter, och det blev kväll utan att den minsta oskärpa hos lien kunde förmärkas. "Den här lien måste vara ett trollkonstens arbete" tänkte bonden då han vandrade hemåt, "och jag vågar risken att med all kraft hugga den i brostenen utanför stugan, naturligtvis håller den ändå." Sagt och gjort. Men ack, i hastigheten glömde han jättens råd och såg efter vilken verkan detta uppsåtliga våld skulle gjort på liens / egg. Döm om hans förvåning då han först nu blev varse att den enastående lien - jättens gåva - blott var en - gran- gren. Upptecknad av Gust. Karlsson Dramsjö, Locknevi Berättad av Carl Anton Anderson Grönudde, Locknevi socken