Transkriberad uppteckning

En liten så - kallad Saga från Veddige i Hallands län. Bröllopet i Vabränna ! Enligt sägen har denna berättelse eller kanske rättare sagt saga, utspelats på 1500- talet. Ett bröllop var som bäst i gång på en gård i Veddige socken. Men fram- på kvällen när glädjen stod som högst i tak, och dansen som bäst på-gick Försvan plötsligt bruden i all sin stora å härlighet. Det blev naturligtvis stor bestörtning bland alla gästerna, alla trod- de eller gissade på att bruden säkerligen blivit "bergtagen", det vill säga att nå- got troll eller annan berginnevånare varit framme. Var man vet ju att trollen tycka om och tråna efter guld och silver eller andra dyrbar- heter. Enligt dåtidens bruk och sed skulle en brud bära så många smycken som stod henne till buds. och nu var hon som sagt försvunnen. Bröllopet stod strax före den stora högtid som vi kalla Julen. på julnat- / ten, voro ju enligt gammal folktro, trollen särskilt i värksamhet. Vid Vabränn- bohöjd, hade de där i socknen boende trollen sitt särskilda tillhåll. Flickan eller rättare bruden hade hamnat bland de vidriga fula trollen, vilka höllo henne som fången. Trots sin fångenskap hade hon likväl tillåtelse att vistas några månader i det fria. Brudgum- men kunde nu ej längre sitta få- färig, och tänka på att hans älskade brud vistades i det mörka berget. Utan på jul- natten tog han en skarper springare ur stallet och styrde honom mot trollens tillhåll. På julnatten dansades, bland trollen, verre och vildare än vanligt. Mitt un- der det leken där inne pågick som vildast, fick flickan en aning om att hennes älskade nalkades och gick därför ut, fast bevakad av trollen. Hon hade under den tid hon varit fången hos trollen lärt sig deras seder, därför gick hon nu ut för att varna sin brudgum. När hon nu fick se honom komma fyldes hen- nes hjärta med glädje för att kanske å- ter bliver fri. I nästa ögonblick höll / han in sin eldige springare mitt framför henne så sade hon så tyst som möjligt, "att om trollen bjuder dig något att dricka skall du endast lottsas göra det, ty du skall snart kasta det över axeln annars blir du förtrollad." När trollen nu fingo se mannen, kommo de springande emot honom en av dem bjöd honom att dricka ur en bägare av renaste guld, brudgummen tog emot bägaren men kastade dess innehåll över axeln som flickan sagt, några droppar träffade dock hästen och där dessa träffat föll håret genast av. När han gjort dett ryckte han till sig sin brud och platserade henne framför sig på sadelknappen sedan bar det av i stark fart mot kyrkan. Trollen börgade genast förfölja dem. Men nu var det emeller- tid så att det var ett av trollen som var vänligt sinnade mot människorna, detta troll ropade därför efter honom: "Rid åker den båra å inte vägen den håre för efter honom kommer dånafod." Brudgummen styrde därför in häst rakt över åkern mot kyrkogården, vilken trollen ej / kunde beträda för det var vigd jord. Han hann emellertid inte fort nog utan hälften av hästen blev utan för kyrko- muren, den delen togo trollen. De båda unga människobarnen bleve likväl räddad i på kyrkogården. Här måste de dock stanna tils folket kom till julottan. Över sin glädje över att hava åter fått sin brud, skängte brudgummen guldbbagaren till kyrkan. Efter vad sägen berättar skall det vara samma bägare som finns där än i dänna dag. Denn saga har min moder Ingrid Andersson berättat för mig hon har återigen hört den a min morfar och så vidare. Min moder ar född den 10 okt. 1867, jag själv är född den 8 sept. 1906. (Men kom ihåg att det blot är en saga, således fins ingen fackta for den.) I hopp att Ni kan tyda min slarviga skrivning tecknar med största Högaktning ! Ernst Johansson avs) Årnäs Fack 39 Åskloster