Transkriberad uppteckning

Prinsessan på glasskeppet Det var en gång en kung och en drottning, som hade fått ett det allra vackraste lilla flickebarn. Hon växte upp och blev så skön som ingen annan. Men hur det var så dog drott- ningen, och kungen gifte om sig. Den nya drottningen kunde rakt inte tåla prinsessan. Hon fann alla upptänkliga fel hos henne, och slutligen avtvingade hon kungen ett löfte att skicka bort henne. Men kungen höll så hjärtans av sin dotter, att han inte kunde förmå sig att sända bort henne, utan han byggde i stället ett palats under jorden, där prinsessan fick bo. Och varje dag gick han ensam ut och vandrade, och när han kom utom synhåll för slottet, tog han fram en boll och "rutade" den. Och bollen rutade och rutade tills den kom till prinses- sans palats, och där knackade den på. Då visste prinsessan, att nu kom kungen. – Men så började styvmodern ana oråd. För- gäves frågade hon kungen, varför han varje dag ensam gick ut och blev så länge borta. Så en natt, när kungen sov, steg drottningen upp, och hon fiskade i kungens byxficka och fann kulan. Hon rutade den och följde den till prinsessans palats. Prinsessan anade intet ont, när bollen knackade på, men stor blev hennes förskräckelse då hon fick se styvmodern. – Nästa dag gick drottningen till sin make och sade: "Jo, du har just en snygg doter du! Ho ä ju i grocess, vet ja! Ho ska föda en kattunge. Nu ä de allt bäst du skickar bort na." / Kungen vart mycket förskräckt, och till slut följde han drottningens råd att skicka bort henne. Han byggde ett glasskepp och lät proviantera det för tre år. – Så seg- lade prinsessan bort. Under sin långa färd födde hon en söt liten kattunge. Men det allra märkvärdigaste var, att kattungen kunde tala, och han kallte henne så rart för "mamma". Nå, hur tiden gick, så tog provianten slut och prinsessan visste inte hur hon skulle göra, långt bort i främ- mande land som hon var. Men då sa kattungen: "Mamma! Gi mej en kôrg, så ska ja gå te kungsgårn å skaffa mat." Först ville hon inte släppa iväg honom, men han var envis och fick sin vilja igenom. Med korgen på armen kilade han iväg till köket på kungsgårn i det främmande landet. Där bad han så innerligen vackert om litet mat åt sin mamma. Pigorna tyckte han var söt, och så fick han korgen full. Det- samma upprepades dag efter dag. Till slut fick unge kung- en höra talas om kattungen, som kunde tala och som bad om mat åt sin mamma. En dag tog han själv emot kattung- en. Han tyckte som de andra, att den var gräseligen söt och undrade vem som kunde vara hans mamma. Kattungen bad honom följa med till skeppet och själv träffa henne, och det gjorde han. Och strax han såg henne, fick han henne så kär, att han ville göra henne till drottning. Så blev det be- stämt att bröllopp skulle stå. – Men en dag kom kattungen till sin mamma och sa: "Mamma! På brylloppsdan ska du hugga huvet av mej å så lägga en silkesnässduk emellan å sät- ta på't igen." Hon grät och bad att få slippa, men till slut / måste hon lova att göra det. När så brölloppsdagen randades, uppfyllde hon sitt löfte under tårar. Men se, när hon gjort som kattungen sagt, så stod där en vacker liten prins. Det var styv- modern, som hade förtrollat honom till en kattunge. Men nu var förtrollningen bruten, och deras glädje var stor. Sedan levde de lyckliga till sin död. Saga berättad av en gammal gumma i Fasterna socken i Uppland på 1860-talet