Tärna, Lappland
Troll
Följande historia har berättats av 68-årig
Julia Sundberg, N. Forsnäs Harads Norrb. Län. Hon
har hört den av den, som trott sig ”uppleva”
äventyret, en gammal skräddare, kallad
”finn-skräddaren”, som för c:a 25 år sedan
plägade gå här från by till by. Det är att
märka att mannen i fråga var absolut
viss på att han upplevat följande. Skall
försöka att så mycket som möjligt följa
berätterskans ord, vilken å sin sida åter-
ger den med finnskräddarens ord.
Jag var en sommardag på
väg från Holmträsk till Puottaori (inom
Jockmocks sock. Norrb.) En afton kom jag
till en myr, över vilken en bäck flöt. Jag
hade flera gånger gått den vägen, men nu
visste jag helt plötsligt ej åt vilket håll
jag skulle gå. Jag gick in i en lada o beslöt
att tillbringa natten där. Vid 10 tiden
på kvällen (sommarnätterna här ljusa)
kom det en man till ladan, klädd i näver
kläder. Han stannade i ladudörren
/
o jag sade till honom: ”Visa mig vägen
till Puottaori!” Han svarade ingenting
och nu fick jag se en hel skara komma
tågande, boskap och människor. I ett nu
var myren förvandlat till en by med
flera gårdar, där var och en sysslade o
grejjade hela natten så jag inte kunde
sova, men så vid 3-tiden på morron
tågade alla bort och allt blev som förut.
Följande dag kunde jag ej heller finna
vägen hur jag än letade. Ingen mat
hade jag heller med mig, endast ett
stycke socker som jag blötte i vatten o
förtärde. Så slog jag mig till ro o väntade
att någon skulle komma vägen fram.
Samma tid som kvällen förut kom
den näverklädde åter fram och efter
honom hela det andra sällskapet o
allt blev som föregående kväll. Jag
fick ej sova för de trollen utan måste vaka
om nätterna som de. Och i åtta dagar
måste jag vara där o till slut fick jag
/
nästan som ett sällskap av dem. Här
levde de nu ungefär som folket i en by.
De hade barn o kreatur som de vårdade,
o tvättade kläder m. m. Unga flickor
gingo omkring o viftade med lövkvistar.
En gång satt jag o doppade socker i vatten
o åt och några barn stod o såg på. ”Gå till
din mamma o bed att jag får köpa lite
mjölk,” sade jag till en flicka. Hon gick
o kom tillbaka med ett mått med mjölk
men när jag skulle dricka kom jag
ihåg mig och doppade fingret i mjölken
o då blev det bara gräs. ”Jag sa’ ju att jag
ville köpa mjölk,” sa’ jag åt flickan. ”Ja,
mamma skickade det där,” sade hon.
En natt gick jag ner till bäcken för
att tvätta min skjorta och då stod de
och skrattade åt mig. ”Stå inte där o
skratta,” sade jag, ”kom o hjälp mig att
gnugga!” Men de svarade ingenting, skratt-
ade bara. En natt kom jag in i en
gård, där det låg en man på en säng
/
han såg så underligt på mig, jag tror att
det var en människa de fått i sitt våld.
Men jag talade med honom o predikade
Guds ord för honom, och han grät, ja,
han grät, tårar, så stora som ärter
trillade nedför kinderna på honom.
Natten mot Lördag kom den näver-
klädde till mig och sade: ”På två dagar
skall du slippa härifrån.” Och så gick
det även. På måndagsmorron kommo
slåtterfolk till myren o dessa visade
mig nu till rätta, och vägen var
endast ett stycke bortom ladan
ehuru jag ej kunnat se den förut, nu
först kände jag igen mig och såg vart
jag skulle gå o sedan jag fått ett mål
mat av dem kunde jag gå därifrån.
