Transkriberad uppteckning

Trollen i Vabränna hög. I den stora sandåsen i Vabränna by i Veddige bodde fordom trollen. De voro så rika, att de varje julafton satte åsen på guldpelare. De ville gärna stjäla så traktens folk fick vara på sin vakt, och se upp med dem. Om det föddes ett barn i trakten, var det inte rådligt att släcka ljuset, innan barnet blev döpt, ty strax voro trollen då framme för att byta barn. En gång hade de rövat till sig en brud. Många år gingo innan någon vågade sig till högen för att befria henne. Men så en julafton var det en dräng, som sad- / lade sin gångare, och red dit till högen. Den stod som vanligt på guldpelare, och därinne dansa- de trollen kring sina skatter. Nu sändes bruden ut med en silverbägare, fylld med något, som drängen skulle dricka. När hon räckte honom bägaren, viskade hon till honom: "Slå det bakom dig, och stoppa kalken i fickan". Han gjorde som hon sade, och det var så giftigt, att några droppar föllo på hästen, och håret blev av- svett. Därpå drog han henne upp på hästen, och det bar av i vildaste trav mot kyrkan. Men trollen som sett när de rida av springo efter, och ryttar- en var nära att upphinnas. / Men då ropte trollen på andra sidan Viskan: "Rid inte på vägen den håle, utan på åkern den båle så hinner inte trollen upp er". Då svarade de som voro efter ryttaren: "Tig du Halla-Kajsa i Ingegärdsåsen". Ty grann- sämjan var inte stor bland trollen. Ryttaren kom i sista stund fram till kyrkan, där porten var stängd. Då hoppa- de hästen över muren. Men trollen voro då så nära, att de höggo av hästen på mit- ten. Drängen och bruden kom mo innanför, och voro lyckligt räddade, ty på kyrkogården hade inte trollen någon makt. / Silverbägaren förvarades sedan i Veddige gamla kyrka. Sänder härmed några av mina anteckningar berättat av de gamle i våra bygder. Elin Emanuelsson Drared Veddige