Transkriberad uppteckning

Hobergsgubben och drängen. Det var en bonde som var gårdbo till Hobergs- gubben. Så skulle bonden granne ha faddergille men visste inte hur han skulle bära sig åt för att få Hobergsgubben till att ge faddergåva men bonden ville inte honom med på gillet Det ska ja reda tyckte drängen. Han gick till Hobergsgubben och bad honom komma men bad skall där för fler gäster. Jo tyckte drängen Trumslagaren å Sankte Per ska komma. Ja då kommer inte ja sa Hobergsgubben Men det brukas ju ge faddergåva. Ja tyckte drängen. Då tog Hobergsgubben fram en säck och öste en skovel pengar i. Ha - du sett någon ge mera sa Hobergs- gubben, det har ja allt tyckte drängen. "Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Ho- nergsgubben å öste så en skovel pengar i säcken. Har du sett någon giva mera. Ja tyckte drängen det har ja allt. Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Hobergsgubben och öste åter en skovel pengar i säcken. Därmed fortsattes tills drängen tyckte han fått så mycke i säcken som han orka bära Då sa drängen att han inte sett någon giva mer. Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Hobergsgubben. Aarnes 060 . Hobergsgubben kramma sten så vattnet rann, det kan få med tyckte drängen, men Ja får först ha varit hemma lite. Då tog drängen en plocka (ny ystad ost) å gjorde små stenaar av å kramma så vatten rann, då trodde Hobergsgubben att det var sten drängen kramma så att vattnet rann / Hobergsgubben och drängen åto kapp drängen hade en skinnpåse innanför västen Så skulle de äta var sin sked välling. Drängen öste varannan sked i skinnpåsen på så sätt orka han äta lika mycket som Hobergsgubben. Så skulle de ut på sjön å ro Då tog drängen en kniv och stack hål på skinnpåsen det gjorde gott tyckte drängen när vällingen börja rinna ut. Då kan ja göra så med tyckte Hobrgsgubben och stack hål på magen men då dog Hobergsgubben. Prinsessan på ärten. Har den ej fullständigt i minnet. Tecknar vad jag kommer i håg. Aarnes 545 Prinsessan hade varit bortrövad i många år. Kom så en dag tillbaka till slottet, men ingen trodde att det var prinsessan. När hon då skulle lägga sig, bädda de under henne med tolv fjäderbolstrar å därunder lade de en ärt. När prinsessan vakna på morgonen sa hon att hon kan alldrig veta vad hon liggat på i natt, för det var som ett stort berg. Andra natten låg hon på de tolv tjäderbolstrarna å ett halmstrå därunder. Då sa hon att hon kan alldrig veta var hon liggat på ett bokvedsträ. Tredje natten lade de några sandkorn under bolstrarna. Då sa hon att hon kan alldrig veta vad hon liggat på i natt det var som hon liggar på kullersten. Då trodde de att det var prinsessan för någon annan hade inte kunnat vara så finkänslig. / Det var en prinsessa som trollen tagit. Så fick hon lov att gå hem Julafton, men hon fick inte tala med någon för då förtrollade de henne. Då tala hon med katten. När hon då gick tillbaka till trollen, tog hon en lock långhalm lade så ett strå för varje steg hon gick. På så sätt kunde de spåra henne vart hon gått. Halmstråna ledde till ett stort berg. Och där utanför stod en gullsko men så liten att ingen fick den på. Alla försökte få skon på foten men det gick inte. Då var där en som sa för den gullskon har de huggit av både hälar å tår. Men inte är det någon den gullskon pågår. Men inne uti spisen där sitter den som skon går på. Då kom prinsesssan ut och trollens makt var bruten. Berättad av för några år sedan avlidna då 80 åriga Inga Kajsa Olovsdotter från Torse. Istorp (sock) Elfborgs län. Wästergötland.