KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner

Tomten sedd, hans utseende beskrives icke.

Transkriberad uppteckning

I Lillåkern har folk sett en tomte, som brukat sitta på en sten och ha en stor mössa på huvudet.

Socken Kvevlax
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten sedd, hans utseende beskrives icke.

Fler sägner från

Kvevlax,

En fiskare blir avsnäst av sjöjungfrun.

Israel Ivar från Vassor var vid Mickelsörarna och fiskade. En natt, då han låg i fiskarkåtan och skådade ut genom dörren, såg han en mamsell, som hoppade på stenarna i sjöliden, och än sydde (lutade) hon åt ena sidan, än åt den andra. Han låg en stund och skådade på det där, men sade till slut, att hon skulle akta sig, så hon inte skulle falla i sjön. »Akta dig själv, så att du inte äter oskummad fisk!» svarade hon, och i detsamma försvann hon. Karlen berättade det själv för mig. Han dog för många år sedan och var då gammal karl.

1917 Läs sägen →
Kvevlax,

Rået hindrar person att få fisk eller villebråd.

En karl från Koskö, som dog för några år sedan, sköt en fågel vid Storträsk. Så började han glöta (vada) efter den där, men så kom sjönäcken och skulle inte släppa honom dädan. I alla andra träsk får man fisk, men sj önäcken i Storträsk ger inte fisk med mindre än man kastar en penning till sjöss.

1917 Läs sägen →
Kvevlax,

Rået låter ro sig över ett vatten.

En gång var en karl i Kantlax och lade ut nätet, och då var en gubbe på stranden och bad fiskaren ro över honom till andra landet. Nå fiskaren vände bakstammen till, och gubben satte sig i. När de kommo till andra stranden, satt där ock en gubbe, och han ropade: »Kom - inte hit.» Men den som satt i båten, sade bara: »Ro på bara, grannas Lars, nog ska jag betala!» Inte hette karlen Lars, fast gubben kallade honom så. När de kommo närmare, hoppade den ner, som satt på stenen, i vattnet, och den som satt i jullen, på samma sätt, och så började de slåss, så att vattnet yrde högt upp. Karlen vart rädd och rodde tillbaka, och då han drog upp näten, voro de fulla med fisk.

1917 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR