Närpes,
Rået lockar en person till kärleksförbindelse.
En man, sysselsatt med timmerhygge, sov om nätterna i en skogsbadstu. När han efter slutat dagsarbete infann sig i badstun, brukade han ställa yxan i förstugan. En kväll, kort efter det han gått till vila på laven, infann sig en fin fröken och begärde nattkvarter. Mannen svarade, att han ej hade någon säng att bjuda henne, men tillade på skämt: »Vill Ni ligga med mig på laven, får Ni kanske rum.» Den främmande svarade: »Detta var just min mening», varpå hon lade sig vid mannens sida. På morgonen avlägsnade hon sig, tackande för den gästfrihet, hon fått njuta. När mannen efter en stund skulle begiva sig till arbetet, kunde han ej finna yxan, som han föregående afton lämnat i farstun invid dörren, Då han nu ej kunde arbeta, begav han sig hem. Ett år hade ej hunnit förflyta, då mannen en söndag begav sig till kyrkan. Medan han nu vandrade omkring på kyrkogården, varsnade han en yxa, som stod upprest mot stengärdet. Då yxan föreföll honom bekant, tog han den i sin hand, betraktade den noga och utbrast förvånad: »Detta månde vara min yxa!» Knappt hade han yttrat dessa ord, innan en kvinna stod framför honom. I sin famn höll hon ett litet barn. »Är denna yxa din, så är även detta barn ditt», sade kvinnan, lade barnet på mannens arm och försvann.
