Transkriberad uppteckning

Hos Matuls i Pörtom fanns för c:a 100 år sedan en tomte, som gjorde husbondefolket många tjänster. I synnerhet vårdade sig tomten om gårdens hästar. Dessa voro så välmående och skinande, att i hela Pörtom ej fanns deras likar. Varje natt var tomten i stallet och pysslade om sina skyddslingar. Hände det någon gång, att husbonden kört någon av hästarna svettig, fick han nästan vara rädd att komma hem, ty tomten tålde ej, att hans skyddslingar ansträngdes för mycket. Vid ett sådant tillfälle kunde tomten passa på att slå husbonden en örfil, eller fick denne sig med skakelträet i ryggen. Hästarnas man flätade tomten ofta till konstrika flätor. En morgon, när husbonden gick för att ge hästarna foder, fick han på skullen i höet tag på en levande varelse. Han stängde dörren och gick in efter ljus, för att se, vem som kunde gömma sig på skullen. Men ingen stod att finna. Det måste ha varit tomten, ehuru husbonden först trott, att han haft att göra med en gårdfarihandlande. Sådana voro den tiden talrikt i rörelse och brukade ofta söka nattkvarter i gården. Sitt egentliga hem hade tomten på stuguvinden. Varje kväll ställde husbonden hit ett glas brännvin och en smörgås. Stundom torade (bullra) tomten så våldsamt, att hela stugan skakade. Ställdes en spinnrock på vinden, hölls den i ständig rörelse av tomten, som var mycket begiven på att spinna. Gårdens ungdom, som sov på loftet, fick stundom besök av tomten. Han brukade då draga fällen av de sovande. Dessa rusade förargade upp och grälade på tomten, men det brydde han sig ej om, utan förnyade gärna sitt puts.