Transkriberad uppteckning

I Bjärnå skärgård på Finnbylandet på Murom hemman fanns en tomte. Man hade där ett sådant sätt, att hästarna skulle få agnarna, men icke korna. Så en dag, när karlarna voro i skogen, sade värdinnan åt mig och några andra flickor: »Gå nu dit till ladan, medan karlarna äro borta, och tag åt korna litet av de där agnarna». Nå ja, vi gingo, men när vi kommo in i ladan, så var där en liten gråklädd gubbe så stor som en femårs pojke och med liksom ett hål i pannan och underlig mössa på sig. Vi gingo hem tillbaka och berättade åt värdinnan, hur det förhöll sig. »Jaså», sade hon, »jag trodde ändå, att han skulle låta taga skiljorna åt korna». Tomten höll så allt i ordning på gården, gav mat åt hästarna och städade i rian. Dagsverkare och drängar gjorde ofta harm åt honom samt lämnade slagor och andra redskap att ligga på golvet. Då kunde man höra, huru han var arg, slängde och kastade, när han ställde allt i ordning. En gång skulle husbonden i slutet av september kl. 7 tiden på kvällen elda rian och öppnade ridörren med ved på armen. Då såg han, huru gubben satt och värmde sina långa fingrar framför riugnen. Husbonden slängde veden in på golvet, stängde dörren och gick hem. Andra dagen, när man gick att tröska, var rian torr, och rensopat var det framför ugnen. Om man sov länge om morgonen, slamrade tomten och gav ingen ro, förrän man steg upp. En kväll hade husbonden sagt åt folket: »Vi ska i moron bitti tidigt gå i rian, så att vi hinner fort med arbetet.» Sedan andra dagen på morgonen kom en torpare mycket tidigt förbi rian och hörde på, huru det »slog i väggen» därinne. När han kom till gården, sade han: »Jag trodde, att ni allt redan var på arbete, då man slog så i väggen där i rian». »Jaså», sa husbonden, »vi ha försenat oss igen, det är bäst att så fort som möjligt skynda till rian». När vi kommo dit, var där ingen, ej heller var där något arbete gjort: tomten hade endast låtsat arbeta den gången. En dag när vi rensade rågen, kom barnflickan och satte sig vid ridörren och gjorde harm åt oss: »Vänta bara», sade vi då, »om int du slutar å, så kommer gubben och straffar dej». »Ja sku nu bry mej om en sån där strunt gubbe», tyckte hon, men i detsamma kom en svart knapersten flygande från riröset på hennes ben, så att flickan var halt flere dagar efter. Gumma hade tomten med, och hon hade svart- och vitrutig duk på huvudet. En gång såg jag henne, när hon gick till bastun, och trodde, att det valen torpargumma, som skulle gå och bada. Så gick jag in och frågade värdinnan: »Hur har ni nu bastu den här tiden på dagen?» Men värdinnan menade, att hon inte hade låtit elda bastun, och när jag sedan berättade om vad jag sett, sa hon: »Det var väl bara tomtemor». Värdinnan hade nog flere gånger sett henne, fast hon icke hade berättat för oss andra om det.