Transkriberad uppteckning

Tomtarna sågo inte heller alla lika ut. Tomten på Störsvik (i Sjundeå) var en liten gråklädd gubbe med ett öga, medan Kantvikstomten var ful och svart. På Störsvik höll man en kammare för tomtens räkning och inbar alltid åt honom mat och brännvin. Därför var tomten också mycket vaksam och pålitlig och gick om kvällarna i alla vrår och vinklar och undersökte allt. Han var vid gott humör, om allt var i ordning, men var någonting i olag, råkade han i vresigt lynne och var bland annat ond att möta. Störsvik hade två skepp, som seglade på utrikesorter. En dag blev det svår storm. På kvällen vandrade tomten omkring på gården, var i dåligt lynne, jämrade sig och sade för sig själv: »Det susar och brusar i tallarna, det bådar ingenting gott». Och någon tid därefter kom bud hem, att de båda skeppen hade förlist under den hårda stormen. Tomten hade nog haft reda därpå, men inte vågat sig ut för att hjälpa fartygen.