Transkriberad uppteckning

I Kullbergs rian finns en tomte. En gång hade man tröskat ärter där och hann inte kasta dem. Om natten var en sedan och skulle stjäla de där ärterna och föste dem i en säck, men nog var det jäkeln, nog måste han lämna säcken där. Nog skulle Kullberg ha varit och vaktat också, men en gång, när han skulle vara och vakta vete, hade tomten bul.rat och varit så arg, att Kullberg trodde, att både kankor och bördor skulle komma ner, och till sist blev han utkastad, för tomten menade, att han var karl att vakta själv. En gång, när jag kom sent om aftonen från Stubböle, skulle jag gå i Kullbergs rian och sova, och som jag öppnade dörren, satt han för ridörren. Jag trodde, att det var elakt folk, och skulle ta upp ett trä och lägga framför dörren, men såg sedan, vad det var. Så tog jag tre bondon och lade långsmed väggen och lade mej på, men inte fick jag sova något. Han bullrade och slamrade så förskräckligt, drog på kastverket och vannade och elimitade i rian så.