Transkriberad uppteckning

I Elgmo i Pojo låg min pappa en gång på ladugårdsvinden, och så släppte han en hurrare. Strax kom det liksom en fullstoppad säck och tog i honom och kastade ut honom. Så låg han sedan åter, och åter kom tomten och kastade ut honom. — I Grabbskog skulle sågarn gå till Ån-linne sågarn och fråga, hur han skulle ställa sågen, och när han kom till rian, hörde han tomten, som sade åt honom: »Går du till Aminne sågarn, så går hela verket förlorat». Och så gick han inte till Aminne, och sågen började gå bra. Man såg ofta tomten där i Grabbskog hos sågarn. En gång satt husbonden inne själv i stugan och skräddarn med, och så såg skräddarn ut och såg gubben själv på backen klädd i gråstickad ullmössa och korta knäbyxor med knapprader på sidorna och lösa strumpskaft och skor, alldeles lika som husbonden brukade vara klädd. »Ser du där går du själv nu», sade skräddarn. »Ja, det är han det», svarade bonden. — När man var i stugan, hördes det alltid, som om någon skulle ha gått på vinden. An brakade det här, än där. När Grabbskog kräken och Sågar kräken kommo tillsamman i skogen, tålde inte tomten det, utan kom dit med förskräcklig fart och skilde åt dem.