Transkriberad uppteckning

I min barndom hörde jag ofta berättas om spöken och troll. På aftonen, när brasan har brunnit ned, så händer det ofta, att det brakar i mellantaket. Då säges det, att det är tomten, som begivit sig ut på vandring på skullen (vinden). Om denna tomte berättas det, att han icke har mer än ett öga, som är mitt i pannan. Han ser lika bra i mörker som i ljus. Tomten brukar ofta oroa dem, vilka ligga på vinden. Det har ofta hänt, att han har varit och tagit täcket av dem, när de.sovit, och lagt det på golvet. När de sedan vaknat och tagit täcket över sig och somnat igen, har han åter varit och berövat dem täcket. På detta sätt fortfor han flere gånger å rad. Även brukade tomten komma och knacka på dörren, men när man gick för att öppna dörren, fann man ingen, han hade smugit sig bort för tillfället. Men när man nu gått in, kom han igen och knackade på dörren. Även med detta fortfor han länge och väl. Och så var det så med tomten, att han gick genom lyckta dörrar också, det gick icke an att stänga ut honom.