Transkriberad uppteckning

För ungefär fyratiofem år sedan fanns hos en familj i Noljärvi by i Pörtom en tomte. Stugan där familjen bodde, var gammal och' bofällig, varför man beslöt att riva den och bygga en ny. Medan arbetet med rivningen pågick, visade sig tomten mycket orolig och lät ofta höra av sig genom buller. Då endast två stockvarv återstodo, uppenbarade sig plötsligt tomten. Han satt på en av stuguknutarna och grät bittert. Han var inte längre än ungefär en fot. Arbetskarlarna tröstade honom och sade, att han nog skulle få hem i den nya stugan. Han upphörde då att gråta och syntes belåten. Icke lång tid efter det folket flyttat in i sin nya stuga, såg värdinnan en kväll, då hon vände sig mot fönstret, en liten varelse, som tittade in i stugan. Hon gick ut för att taga reda på, vem det var, men kunde ej upptäcka någon. Hon trodde då, att den främmande var en liten gosse från granngården, men blev på förfrågan upplyst om, att gossen den kvällen ej varit ute. Den, som tittat in i stugan, var nog ingen annan än tomten. Han ville se, huru husbondefolket mådde i nya hemmet. En dag gick värdinnan för att hälsa på hos en bekant. Gubben satt hemma och gjorde pärtkorgar. En liten stund efter det värdinnan gått, hörde han någon klappa på fönsterbrädet. »Har hon inte gått än», tänkte gubben och begav sig ut för att se efter, men ingen fanns därute. Han återvände till sitt arbete, men hörde på nytt samma buller. Åter gick han ut för att taga reda på orsaken, men kunde ingenting upptäcka. För tredje gången förnyades bullret, denna gång starkare än förut. Gubben lämnade åter sitt arbete och skyndade ut. Denna gång gick han ett varv omkring stugan och upptäckte då, att taket fattat eld av en gnista från skorstenen. Snart hade gubben släckt elden, och han tänkte med tacksamhet på tomten, som gett honom bud om faran.