Transkriberad uppteckning
En präst tog nattkvarter på en gård. Där eldade de upp ett kallt rum åt honom och gingo sedan alla till sängs, lämnande brasan att brinna i spisen. Prästen frågade, varför alla lade sig och ingen stannade kvar för att sköta brasan. Värdinnan svarade då: »Här är en gammal gubbe, som sköter om allt här på gården, både eldar och hästar.» När tomten kom in — det var en liten grå gubbe med lykta i handen —, så sköt han på spjället och gick så ut igen. Efter en stund kom han tillbaka för att stänga spjället. Prästen låg hela tiden och såg på. När spjället var stängt, gick tomten till adjunkten och sade: »Han sover.» Därefter gick han till prästen och sade detsamma : »Han sover.» Men då svarade prästen: »Han sover icke. Stanna kvar satan!» Så steg han upp och gick och väckte husbondsfolket. Tomten hade ingen makt utan måste stanna kvar, tills han fick lov att gå. Sedan frågade prästen: »Vet ni, vad ni har för en gubbe här, som går om nätterna?» — »Nej», svarade de, »han har varit före oss här.» Så bad prästen dem stiga in i kammaren och sade till dem: »Nog får ni hålla honom, om ni vill, men nog lagar jag bort honom också, om ni vill.» Prästen berättade då, att han var av det onda släktet, av fans släkte, men de trodde det inte först. Då hade prästen tomten att visa prov, först skulle han bliva klen som en vidja och sedan stor. Och det gick allt som prästen befallde: först blev han klen, och sedan blev han stor och svällde till, så att han knappast fick rum i kammaren. Därpå bad prästen honom visa, huru de göra i helvetet. Då hade han blivit alldeles som en svaveleld, skakat i hela kroppen, och eld hade droppat av fingerändarna. Nu sade prästen igen till husbondsfolket, att de fingo hålla honom om de ville, men det ville de inte mera. »I sådant fall att tomten skall bort, skall han ha någonting med sig, när han flyttar», meddelade prästen dem. Sedan bad han adjunkten att gå och välsigna hela gården, och han gjorde så, men lämnade en liten gammal bod ovälsignad, och den hade tomten makt att taga. Slutligen stack prästen med en nål ett hål i fönsterbågen och befallde tomten att gå ut genom det. Tomten måste lyda, och genast som han kom ut, stod boden i ljusan låga.
