Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe en tomte, som alltid bar så mycket åt bonden, och för den skull hade bonden alltid ett fat gröt åt honom till julen. Men så en gång hade bonden en ny dräng, och han tyckte, att det var skada på den goda gröten, och åt upp den själv och bestyrde i fatet. Drängen låg sedan på lur för att se, vad tomten skulle säga. Sedan när tomten kom och skulle äta som vanligt och såg, vad som var i fatet, sade han: »Sju mil och sju skyl och sk-t i maten likaväl», och sedan bar tomten aldrig mera något till den gården. Det som tomten sade, har blivit till ett ordspråk, som man använder, då man har fått dåligt betalt för sin möda.