Transkriberad uppteckning

På ett ställe buro de mat åt tomten i framstugan, och dit kom han varje natt och åt den. Men så låg drängen i framstugan och skådade på det där och vart mycket avundsjuk för den där goda maten, som de satte åt tunkgåbbin. Han tyckte: »Jag får mycket sämre mat, jag, än de bär hit». Och så tänkte han: »Jag ska äta upp den en gång för honom.» Han såg inte honom, men maten vart förtärd. Drängen gjorde så. Då först fick han se gubben, då denne kom för att äta. Han kom till bordet, såg att maten var borta och suckade en tung suck i tanke, att de inte hade givit honom något. Och då tyckte han: »Jag har dragit sju mil långt och sju mil brett, och allt har jag släpat till gårds.» Sedan kom han inte på flere nätter. Då började folket tycka, att det vart tråkigt. De frågade drängen då, om han inte hade varit och ätit, men han sade: »Jag vet inte». Men själv tänkte han: »Jag ska laga om det här.» Andra natten, då han låg i framstugan efter det detta hände, så gjorde han något »dumt» på tallriken och satte på bordet, han trodde nämligen, att tomten skulle komma ändå en gång och skåda över det. Nå han kom också, stod och knäppte ihop händerna, gav upp en suck och sade: »Lika mycket från som till. jag har dragit sju mil långt och sju mil brett, men nu ska det taga tillbaka lika mycket från som till.» Och det kom inga rikedomar sedan till gården. Det vart riktigt fattigt i huset. Och drängen vart bortkuskad, för att han förstört deras bjära.