Transkriberad uppteckning

Hos Hörnas (Pellas) i Ö-Yttermark vistades fordom en tomte, som skötte hästarna och korna och hade sin hand med överallt. Varje afton inställdes i framstugan mat åt tomten. En kväll infann sig i gården en man med en tam björn och begärde nattkvarter. Han erhöll till svar, att han finge sova i framstugan, men borde han noga akta sig för att röra den åt tomten framsatta maten. Detta lovade mannen. Han lade sig i sängen, och björnen fick sovplats på golvet. På natten kom tomten in och började äta — man hade satt fram både kött och gröt åt honom. När björnen, som vaknat, såg tomten äta, blev den snål, lunkade fram och började gnälla efter mat. Tomten kastade åt den en bit kött, men den blev ej nöjd, utan ville ha mera. Då blev tomten vred och kastade grötfatet i huvudet på björnen, som i sin tur rusade på tomten. En häftig strid utkämpades, och slutligen måste tomten ge tappt. Han flydde ut ur stugan med ett sådant buller och dån, att hela huset skakades. Flere nätter å rad stod maten i framstugan orörd. Tomten vågade ej återvända. — När husbonden någon tid efter denna händelse begav sig till skogen,, fick han oförmodat syn på tomten, som satt uppe i en tall och grät. »Har ni storkissan kvar än? ropade tomten. »Nej, hon är nog borta», svarade husbonden. Följande morgon voro matfaten i framstugan tömda — tomten hade flyttat in i gården på nytt.