Petalax,
Värdinnan som ridd jur.
Det var en rik gård i Sibäck, där matmodern sades fara med trollkonster och flyga som påskkäring. Drängen, som kände till detta, stannade hemma påskaftonen för att lura på henne. Emot nidnatten såg han, huru hans matmoder stiger upp, tar fram sitt horn, smörjer sig, under det hon mumlar: »Upp och ner och ingstans ver», samt far ut genom muren. Nu blev han också frestad att försöka. Han tog fram hennes smörjehorn, smorde sig, stänkte några droppar i spisen och sade: »Upp och ner och allstans ver». Genast flög han ut genom skorstenen, men han stötte och slog emot både stockar och stenar samt kom slutligen till en vattenkvarn mellan Sibäck och Pörtom och flög med en skjuts in i kvarnen. Där satt hans värdinna vid ändan av ett stort bort. Mittför bordet satt en svartklädd herre och skrev i en stor bok. Då drängen kom in, frågade hans matmoder, huru han kommit dit. »Jo», sade han, »jag smorde mig och gjorde som ni gjorde och sade: 'Upp och ner och allstans ver', men jag har stött mig, så jag har fullt med bulor på kroppen». »Du skulle ha sagt: ' Ingenstans ver', så hade du inte stött mot varken här eller där utan fått fara fri». Nu bad den svarta herrn käringen att komma och skriva sitt namn i boken. Då hon skrivit, ville han, att dragonen också skulle skriva sitt namn, men därtill sade han nej och ville fara därifrån. »Nog slipper du bort alltid», sade herrn. »Här utanför står en svart häst. Sätt dig på honom, och han skall nog föra hem dig.» Drängen gjorde så, och genast bar det av hem över skog och mark. Hemkommen satte han hästen, såsom herrn hade bett honom i stallet och lade täcket på den. Detta var just i soluppgången. Han gick då in och bad husbonden komma ut och se, vilken stor och vacker häst han hade fått påsknatten. Kommen till stallet, sade husbonden, att drängen skulle taga av den täcket, så han kunde få se den riktigt. Så gjorde drängen och nu stod hans matmoder i spiltan i stället för hästen. »Ja så», tyckte gubben, »det är du». »Ja», mente hon, »jag har vari ut påsknatten». Så var det inte något värre med den saken.
