Transkriberad uppteckning

Näcken är i sjöar och träsk. Han lurar på dem, som simma för att få dem att drunkna. En gång då en karl i Bromarv skulle fara bort om dagen och lämnade sina små pojkar hemma, så gissade han redan om morgonen, förrän han for: »Nog ska de där pojkarna i dag kasta sig i sjön och simma, så att näcken tar dem, men jag ska nog försöka att förekomma det.» Så lade han yxan i vattnet, så att inte näcken skulle våga sig dit. Om dagen, då han hade farit bort, så foro pojkarna att simma, och en blev trött och sjönk till botten. En tredje pojke, som var något större, skulle just börja kläda på sig, då han såg, hur det gick med kamraten. Han ropade då honom vid namn och sprang i vattnet och fick tag i hans hår, och så fick han upp honom, men han var då redan alldeles blå om kroppen, som näcken hade hållit honom, men han började ändå leva.