Transkriberad uppteckning

Då en bonde en gång körde en kvarnsten, körde han omkull och fick inte stenen på lasset. Så kom en karl och sade: »Får du upp lasset ditt?» »Nej», svarade bonden. Karlen tog då med en hand i ögat och lyftade stenen på lasset. När bonden såg det, så sade han: »Vill du komma till dräng åt mig?» »Jo», sade karlen. »Vad vill du ha till lön?» frågade bonden. »Alla redskap och arbetsdon, som jag nyttjar under året», sade karlen. »Jo, det ska du få», sade bonden och tog honom till dräng på de villkor han ville komma. När han sedan började arbeta, så skulle han ha förskräckligt tunga arbetsdon. Lien vägde ett pund och yxan tre pund. I arbetet så gjorde han så mycket för gången, att alla bondens göromål ville varda slut. Han gjorde stengårdar kring alla ägor och marker, och då han for på ängen, så slog han ner den på en dag. Lika fort gick det, då han for till skogen, för då tänkte han hugga ner hela bondens skifte på en gång. Då han så arbetade, visste inte bonden till slut, vad han skulle låta honom göra, för alla göromål ville varda slut. När året vart till ända, sade drängen åt husbonden sin: »Kommen nu och för hem mig!» Han for och förde honom med båten och gav honom alla de arbetsdon, han hade haft under året. Då de hade rott till ett grund, sade drängen: »Där ska ni binda fast båten och kliva upp i ett träd så högt ni kan.» Han gjorde så, och drängen gick ner i träsket, och då började det bullra, liksom åskan skulle ha gått, och vattnet steg så högt, att husbonden hade göra att kunna rädda sig i trädtoppen. Sedan då vattnet hade lagt sig klev han ner ur trädet, tog båten lös och for hem.