KORPSKRIFTEN

...
Meny

»Själv bränd».

Transkriberad uppteckning

Då Brintjin var i skogen och vallade hästar, lagade han till kvällen ärtsoppa. Skogsjungfrun kom då till elden och frågade, vad han hette. »Jag heter Sjölv» sade Brintjin. »Nå, ha du sitt fägrens fåla?» »Nej», svarade gubben. Då lyfte skogsjungfrun upp kjolarna och visade baken åt honom. Men då baken liknade en dynggrep, fattade Brintjin i sleven och slungade het ärtsoppa mot den. Nu hov skogsjungfrun upp ett förskräckligt tjut och skrek: »Sjölv bränd, Sjölv bränd.» »Vem bränd de?» frågade många röster från skogen. »Sjölv bränd, Sjölv bränd», svarade skogsjungfrun tillbaka. Nu kunde ej skogsråden göra något åt Brintjin, ty de trodde, att han var oskyldig, men om natten for likväl vargen av med hans häst.

Socken Strömfors
Arkivinstitution Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: »Själv bränd».

Fler sägner från

Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR