Transkriberad uppteckning

För tio å tolv år sedan förde en bondson från Valsberget hästen på bete. När han återvände från ängen och passerade en rovåker på östra stranden av träsket, ryckte han på skämt upp några rovor. Då han sedan fortsatte vägen, hörde han steg bakom sig. Han vände sig om och varseblev en gammal, krokryggig, mycket mörkhyad liten gumma, som gick efter honom. Ynglingen påskyndade sina steg, men huru fort han än gick, kom gumman honom närmare och närmare, tills hon slutligen nästan trampade honom på hälarna. Ynglingen började då springa, men den lilla gumman var lika flink och hängde honom fortfarande i hälarna. På detta sätt fortgick färden omkring en km, då ynglingen tröttnade och började med tömmarna slå efter den envisa gumman. Tre gånger slog han, men gumman väjde flinkt undan för slagen. Efter en stund lämnade gumman honom och försvann ned mot träsket. Ynglingen funderade, att »träskgumman» velat straffa honom, då han ryckt upp andras rovor. För fyrtio år sedan såg en bonde en söndagsförmiddag »träskgumman» sysselsatt med att reparera en gärdesgård, som ledde ned till träsket. Hon plockade bort gamla tallruskor, som voro satta i gärdesgården, och ersatte dem med gärdsel. När bonden jämte några andra samma dag på eftermiddagen gick för att beskåda gummans verk, stod gärdesgården i sitt gamla skick. Sent om höstarna har man även sett gumman avmeja det vissnande starrgräset på träskstränderna.