Transkriberad uppteckning

I Storbäcken bodde näcken. Han lärde en fattig torpargosse spela fiol. Gossen, som gick i skomakarlära, hade större lust för fiolen än för lästen, och för detta bannades han ofta av mästaren. En kväll, då han sökte vatten från bäcken, grät han högljutt och klagade: »Vad båtar att längta och leva, då mig aldrig unnas att spela!» Då hörde han en röst, som sade: »Gråt inte, sök din fiol, och jag skall lära dig spela!» När gossen såg upp, hade han framför sig en gammal gubbe med långt, vitt skägg, sittande på en sten mitt i bäcken. Gossen sprang hem med vattnet, tog i hemlighet fiolen från väggen och rusade åstad till bäcken. Men då var gubben försvunnen, allt var så tyst och stilla. Endast vågorna, som slogo mot strandstenarna hade ett förunderligt ljud. Gossen tog till fiolen, och spelade så, som han aldrig förr eller senare hört någon spela.