Transkriberad uppteckning

I gamla tider omkommo sjuttio sälskyttar ifrån Vörå på en gång. De lågo på en kallgård ute i sjön. En dag stack en hand upp ur ett klov. Sälskyttarna gjorde narr av handen och började skjuta till måls på den, men en ung skeppare tyckte, att det var orätt gjort, och gick och satte en vante på handen. Sedan de gått att ligga om kvällen, kom »he dä» och sade: »Du unger skeppare, du som mig vanten gav, det börjar brak i kall och knak i tall, statt upp och ge dig bort härifrån.» Han brydde sig emellertid icke därom, men då rösten kom andra gången och upprepade samma ord som första gången, hade han sitt manskap att gå i båten, och så reste de därifrån. De andra båtlagen skrattade åt honom och sade, att han var tokig, som reste ifrån kallen, där han hade skydd. Strax som han rest, kom en svår storm, som bröt sönder isen. Kallen skar ikring, så de blevo där.