Transkriberad uppteckning

I försomras var det en gubbe från landssidan, som brukade föra folket över Kvarken till Sverige med skutan sin — rymlingar som foro med »Monäspasset». — Då det började lida till sent på hösten, kom gubben en dag med en vedlast, som han kanske, då allt går omkring, hade stulit, från staden och ämnade sig till Nykarlebytrakten. Om kvällen ankrade han skutan utanför badstun vid Stekhålet och gick att ligga i badstun. Men om natten blåste det upp en brinnande storm, och gubbens skuta slet ont mot stenarna på stranden och fick flere stora hål. Då gubben vaknade om morgonen, så fick han väl se, hur det stod till, och som han hade litet mat med sig och inte vågade stanna ensam på ett främmande skär, gick han på skutan, fast hon stod i marvattnet jämnt till sudarna och så började han låta skutan räka (driva) undan vinden. Och hade nu inte vi lotsar träffat få se gubben och bärgat honom, så hade han bestämt farit sin sista resa. Då vi fingo gubben i land, så berättade han om, hur det om natten, då han låg i badstun vid Stekhålet och förrän det började storma, hade bultat riktigt hårt en två, tre gånger på badstudörren. Och hade gubben då stigit upp, då »han» väckte upp honom, så hade han bestämt hunnit bärga skutan i lä, innan det var för sent. Men det skulle så där gå, då han inte ville lyssna till varningen.