Transkriberad uppteckning

En fiskare stod en dag i begrepp att fara ut i fiske. Han hade gjort båten i ordning och skulle just lägga ut från land, då ett sjörå uppenbarade sig. Rået bad, att fiskaren skulle ro honom över fjärden och landsätta honom på ett uppgivet ställe. Fiskaren lovade göra detta, och rået satte sig i bakstammen av båten, varpå det bar av. Men rået var så tungt, att vattnet nästan trängde in i båten. Fiskaren blev förskräckt, ty han trodde, att rået ville dränka honom. Han ville därför vända om, men rået uppmanade honom att lugnt ro vidare — han behövde ej frukta någon olycka. När de närmade sig målet för sin färd, hörde fiskaren högljudda rop från stranden, och när han tittade dit, såg han ett annat sjörå, som skrek, att han skulle vända om. Han blev nu villrådig, men rået i båten uppmanade honom att fortsätta färden och lovade honom god betalning. Han rodde därför vidare. Just som han skulle landa, hoppade rået ur båten i sjön. Det andra rået sprang också ut i vattnet;varpå de häftigt röko i hop, så att båten så när kantrat av svallet. Fiskaren rodde skyndsamt bort. När han sedan om natten lade ut bragderna, fick han så mycket fisk, att han ej ensam förmått bärga fångsten i båten. Men sjörået, som på detta sätt betalat rodden, kom och hjälpte honom. Detta gjorde han även framdeles, var gång fiskaren lagt ut sina bragder.